Situationen på barnintensiven i Lund blir kritisk när de 34 legitimerade sjuksköterskor som sagt upp sig snart slutar. Patientsäkerheten riskerar att äventyras för de svårt sjuka barn från hela landet som vårdas på kliniken. Det påverkar även annan vård av barn, kopplad till intensiven. Situationen är mycket allvarlig.
Protestaktionen är en konsekvens av det underbetyg som sjuksköterskorna fått av sin arbetsgivare. Genom att skrota ett etablerat poänglöneavtal som givit ett par extra tusenlappar per månad, genomför Skånes Universitetssjukhus i praktiken en lönesänkning. Annorlunda uttryckt markerar åtgärden sköterskornas låga status på arbetsmarknaden, och signalerar att de är utbytbara. Indirekt är budskapet till den aktuella patientgruppen att dess behov av specialistvård inte är viktigt.
Sjuksköterskorna ska inte pådyvlas någon skuld i sammanhanget – tvärtom förtjänar de stöd. Att få ha kvar sin lön är en rimlig begäran. De är knappast några karriärister – utvecklingsmöjligheterna inom omvårdnad ger påfallande blygsam löneutveckling. Men de är inte heller några Florence Nightingale-gestalter som ska behöva offra sin yrkesstolthet och hälsa.
Precis som andra högutbildade grupper är sjuksköterskor väl kvalificerade och har stort ansvar i sitt dagliga arbete. Många av dem som sagt upp sig från barnintensiven är specialistutbildade med mångårig erfarenhet. Denna erfarenhet premieras dock inte ekonomiskt, och i längden blir det svårt att rekrytera både till vårdhögskolan och sjukhusen.
Vårdförbundet har i flera år opinionsbildat och förhandlat för att lyfta sjuksköterskors löner ordentligt, utan egentlig framgång. Detta trots att yrkesgruppen har dokumenterat högre utbildning än undersköterskor samt kompletterande, ibland likvärdig kompetens i förhållande till läkarkåren. Lönespridningen för sköterskor är kort sagt orimligt begränsad. Vill man på allvar höja deras status måste möjligheten att göra karriär bli bättre och mer lukrativ. Det har sagts förut och det kommer att behöva sägas varje gång sjuksköterskor råkar ut för bakslag som det i Lund.
Efter bara ett par dagar på nya jobbet har jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) här ett exempel på en kvinnodominerad yrkesgrupp med sämre lönestrukturer än likvärdiga, mansdominerade kategorier. Arnholm har själv påpekat att avtalsrörelsen sköts av arbetsmarknadens parter, men att hon kommer att prioritera frågan med de medel hon har. Det vore mycket intressant att få veta hur jämställdhetsministern vill angripa villkoren för sjuksköterskor.