När hon var liten ville hon bli läkare, kanske för att hon kommer från indisk kultur där målet ofta är att bli just läkare. Men Mimmi Alladin blev civilingenjör, vilket hon aldrig ångrat.
– Så här har det varit längs vägen, säger Mimmi Alladin och visar en bild inför en fullsatt föreläsningssal.
På bilden finns 20 stycken män som alla är säljare och produktchefer inom Arla Plast-koncernen. Alla ser glada ut och fotot speglar känslan är ett sammansvetsat gäng. Men en sak sticker ut. I gruppen finns bara en kvinna, Mimmi Alladin. Och det är hon som är chef och ansvarig.
– Mångfald är mycket mer än kön men det är detta jag kommer koncentrera mig på idag, säger hon och mycket snart förstår man varför ämnet är så viktigt för henne.
Vi möter Mimmi Alladin en tid senare på kontoret i Borensberg. Hon kommer med snabba steg ner för trappan och visar in i ett rum.
– När jag var liten ville jag bli läkare, säger hon och ställer en kaffemugg på bordet.
Hon tror att det kommer från hennes indiska kultur, där alla ska bli läkare. Men betygen räckte inte till och hon blev civilingenjör i kemiteknik istället.
– Pappa brukade skoja om att jag skulle bli vd för Astra Zeneca, säger hon och tillägger leende att vd blir hon gärna men att just det vd-tåget nog har gått.
Men efter fem års studier var hon säker – att stå i ett labb och ta fram nya mediciner ville hon inte.
– Så jag tog en kandidatexamen i företagsekonomi och sen påbörjade jag min resa mot andra delar.
Sedan ett par år är Arla Plast i Borensberg Mimmi Alladins arbetsplats, där hon är en av två kvinnor i den sex personer stora ledningsgruppen.
Uppvuxen i Trollhättan, en typisk industristad genom Saabs historia, är hennes vurm för svensk industri inte så konstig. Hon har haft chefspositioner på Atlas Copco, Siemens och Afry AB. Just nu är hon Commercial Director på Arla Plast, med ansvar för försäljnings-, marknads- och produktavdelning. Förklaringen? Hon har vågat visa vem hon är, vad hon vill och har fått andra att lyssna. Men säger samtidigt att det inte är givet.
– Hur ser det ut på universiteten? Där är övervägande kvinnor. 61 procent på ekonomiprogrammen, 65 på juridik och 30 procent på teknik. Men när man kommer upp i lednings- och chefsnivå faller kvinnorna bort. Bara tolv procent av vd:ar på industriföretag är kvinnor, så ser det ut i hela världen.
Det kallas för glastaket och kvinnorna kommer inte igenom säger hon till publiken under föreläsningen.
– Trots chefer som säger att de aldrig kommer göra avkall på kompetens. Men det är Anders och hans vänner som är vd:ar i svenska bolag.
Hon lägger upp en ny bild med statistik som visar att vd:ar dessutom är längre än genomsnittet.
– Man är väl inte en bättre chef bara för att man är lång, säger hon och det hörs en del fniss i rummet.
"Trots chefer som säger att de aldrig kommer göra avkall på kompetens. Men det är Anders och hans vänner som är vd:ar i svenska bolag", säger Mimmi Alladin under föreläsningen och tillägger att det är svårt att slå igenom glastaket, att som kvinna nå upp.
Mimmi Alladin bjuder åhörarna under en föreläsning på många, ibland roliga, exempel på hur det ser ut i bolagsledningar och det går ett finns i rummet när hon konstaterar att: "Man är väl inte en bättre chef bara för att man är lång". Men samtidigt är hon allvarlig när hon pekar på mönster som visar kvinnors svårighet att nå ledande poster.
Samtidigt har endast elva procent av 236 svenska börsnoterade bolag en kvinna som vd, enligt statistik från stiftelsen Allbright 2024. 75 procent av börsbolagen når inte en jämställd ledningsgrupp. För det krävs minst 40 procent kvinnor och det har man inte. Övervägande del av de kvinnor som finns i ledningsgrupper är chefer för HR, kommunikation, marknad eller är jurister.
– Men makten sitter i affärsrollen, säger Mimmi Alladin och förklarar att det i grunden handlar om var pengarna finns.
Hon pekar på att roller som vd, produktions- och utvecklingschefer, vilket är i stort sett bara är män, därmed innebär makt. Frågan är varför det ser ut som det gör.
– Jag tror att det handlar om en kombination av att kvinnor inte ges möjlighet till den typen av roller och när möjlighet ges så får de ändå inte förutsättningar för att lyckas.
Mimmi Alladin håller ett högt tempo och ställer höga krav, inte minst på sig själv. Hon är kvinna i en mansdominerad bransch och vet hur viktigt det är att våga visa vilja, kunskap och mod för att nå dit man vill.
Men också om vem som rekryterar menar hon. Att ”kaka söker maka” stämmer alltför väl i många företagsledningar.
– Man tycker att ”du är ju en reko person för vi har båda pluggat på Chalmers” och finner varandra genom det. Det är de som sitter på maktpositioner idag som är de som rekryterar, vilket också gör att ändringar inte sker jättesnabbt.
Samtidigt drar hon en parallell till sig själv.
– Jag jobbade som inköpschef på ett företag och inköpare är ofta kvinnor. När jag slutade efter fyra år såg 40-50 procent av gruppen ut som jag. Unga, drivna kvinnor med utomnordisk bakgrund, akademiker och vissa av dem så lika mig att folk inte såg skillnad om de såg oss bakifrån, säger hon och skrattar.
Hon menar att rekrytering inte är lätt men att det handlar om att tänka, att förstå vad en blandning av män och kvinnor kan göra och hur viktigt det är att våga gå utanför det man först tänker.
– Jag har, bland annat, rekryterat personer som är tvärtemot mig själv, lågmälda och lite mer eftertänksamma.
Hon förklarar att en blandning är eftersträvansvärt även om det inte är det smidigaste.
– Man behöver en mix av människor och det behöver en rekryterande chef faktiskt vara medveten om.
Ett skrivbord, en stol och ett par skärmar till datorn har Mimmi Alladin på kontoret i Borensberg, men bostaden är i Stockholm och resorna blir många då hon har sin personal utspridd inte bara i Sverige utan även utomlands.
Mimmi Alladins väg inom industrin är bevis på att det går att vara kvinna och chef i en väldigt mansdominerad värld.
– Varför brinner jag för detta? Jo, för att jag brinner för svensk industri, säger hon och menar att industrin är viktig för samhällsutvecklingen i stort och radar upp fordonsindustri, kemi/medicin, gruvindustri med mera.
– Jag tror inte att man förstår vilken häftig industri vi har i Sverige.
Hon vill verkligen att fler kvinnor ska ser möjligheterna inom industrin och mantrat är ”gå en utbildning”.
– Alla får plugga och det är gratis. Alla får lån och studiebidrag. Så det är upp till dig vad du gör med det.
Hon trycker extra på att det inte spelar någon roll var man kommer ifrån, välbärgat eller socioekonomisk utsatt.
– Jag kommer ju själv från ett utsatt område, det var ingen som läste med mig. Men jag kämpade och lyckades. Det går.
Mimmi Alladin vill att fler kvinnor ska ser möjligheterna inom industrin men framför allt manar hon unga, oavsett bakgrund eller andra förhållanden, att våga studera. "Alla får plugga och det är gratis. Alla får lån och alla får studiebidrag. Så det är upp till dig vad du gör med det".
Hon menar också att det är mycket hög tid att tvätta bort allt om att industrin är tung och smutsig.
– För det är den inte. Det är roligt och man är med och gör skillnad. Mycket av industrin jobbar med gröna klimatomställningar och stora samhällsutmaningar, säger hon och återkommer till att för den gymnasieelev som inte bestämt sig för ett framtida yrke så:
– Sök en ingenjörsutbildning, gå på universitetet. Du får med dig så mycket mer än ämneskunskap. Jag har läst kemiteknik men har inte jobbat med kemiteknik hela mitt liv. Men jag har haft väldigt roliga jobb som jag inte hade fått om inte jag var civilingenjör.
Efter att ha talat sig varm för studier återkommer Mimmi Alladin till jämställdhet och hon vill ge kvinnor råg i ryggen.
– Tacka ja till uppdrag som ger dig mer synlighet. Var inte blyg utan berätta om dina framgångar. Och våga berätta vad du vill, att du vill ha ett chefsjobb eller vad det nu är får roll du vill ha nästa gång. Var öppen med det och våga sök när möjligheten kommer.
Kommer företagsledningar se annorlunda ut om tio år?
– Jag måste tro det.