Under sommaren kommer restaurangen vara öppen som vanligt. Paret är redo på att försäljningen av ett sånt här hus kan ta tid.
En kall februaridag 1996 satte sig Per och Susanne i en skramlig bil utan värme för att åka från Gamla stan i Stockholm till Borghamn. Efter ett förvirrat samtal med säljaren, som sedan blev en god vän, visste de knappt vad som väntade.
– Jag hade ringt på annonsen och fattade ingenting. Jag kan inte svenska kartan, så när jag fick vägbeskrivningen så var jag tvungen att fråga, "men ligger det norr eller söder om Stockholm", skrattar Susanne.
Per och Susanne har drivit Gyllenhammars restaurang i snart trettio år.
Väl på plats visade det sig vara precis som de tänkt sig. Ett värdshus med plats för både restaurang och ett hem.
– Det var inte heller sönderrenoverat, utan allt fanns här helt orört. Även trädgården var perfekt.
Renoveringsbehovet gjorde att det dröjde ett år tills de var redo att öppna.
– Chocken när vi kom hit var att vi lämnade en liten krog som var knökfull och kom till en jättestor krog med lite folk.
Fönstren runt kassan sattes upp under corona-tiden, och har fått sitta kvar som en uppskattad detalj.
Många fönster har tillkommit både på och i huset. Det är Per som gillat att renovera och installera dem.
Renoveringen fortsätter, längst bort i "blomrummet" byts taket ut.
Paret berättar om att många till en början ville ha den schnitzel som tidigare ägare haft på menyn.
– Den där schnitzeln plågade verkligen oss, säger Susanne.
– Men hade vi haft kvar schnitzeln hade vi haft fler gäster, säger Per och ler.
Har det lönat sig att strunta i den?
– Ja, nu har man ju fått laga precis den maten vi vill göra. Det har tagit lite tid att få hit folket som uppskattar maten men nu har vi fullt upp, säger Per.
Mycket växter har alltid varit Per och Susannes grej. Den som äter på restaurangen har mycket grönska att titta på.
På nedervåningen ett större restaurangkök, redo för den som kanske vill driva sin egna restaurang.
År 1914 stod Gyllenhammars pensionat färdigt i Borghamn.
Genom åren har intresset för mat och renovering av huset gått hand i hand. När de inte stått vid grytorna har det alltid funnits något att göra. Nu ligger huset ute till salu för 6,6 miljoner kronor.
Nu när ni ska sälja, vad har ni för förhoppningar om framtiden för huset?
– Vi förstår ju att det kommer ta tid att sälja detta. Men det vore verkligen högsta vinsten om det kom någon som inte bara tänker göra hamburgare, utan har något eget koncept. Men också om det är någon som vill upprätthålla huset efter all tid Per lagt ned på det.
Trappen fanns en gång i tiden mitt i entrén av värdshuset, men när Per och Susanne gjorde om övervåningen till privatbostad flyttades den till en ingång på baksidan.
Takbjälkarna har plockats fram i vardagsrummets tak. Det som nu är ett stort rum var en gång i tiden nio små som hyrdes ut till gäster.
Även när Gyllenhammars är sålt kommer Per och Susanne återvända till Borghamn. De har nämligen ett hus uppe på Skedet.
Till vänster om hallen finns "VIP-rummet" som används när det behövs lite extra plats på restaurangen.
Har ni något speciellt minne?
– Det finns en hel del, men en gång ställde tidsomställningen till det, skrattar Per och berättar hur Susanne gick runt i morgonrock med håret på ända och städade.
– Ibland hänger gästerna på låset, och plötsligt dyker några upp även fast det var en timme tills vi öppnade. Jag struntar i det och fortsätter. Men när de vägrar lämna öppnar jag dörren och undrar vad de vill, säger Susanne.
Det visar sig att personerna hade bokat bord och att värdshuset varit öppet i tio minuter.
– Då skämdes jag något oerhört och sprang upp och klädde på mig medan Per fick ta hand om dem.