Någon mil söder om Vadstena, på den höstfärgade Östgötaslätten, skymtar ett stort vitt hus mellan träd och lador. En gård, som följt med genom fem generationer. Mimmi Olsson öppnar dörren till sina föräldrars hem.
– Det har inte alltid varit lika självklart för mig att bli lantbrukare, berättar Mimmi Olsson.
Hon ropar på sin sambo Mats Nilsson, hämtar en termos kaffe och börjar den korta promenaden till grisstallet.
– Under min studietid vid Sveriges lantbruksuniversitet, med inriktning mot produktionsdjur, tog jag ett sabbatsår för att rensa tankarna, säger Mimmi.
I ett halvår jobbade hon. Mycket, för att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna resa utomlands för att se världen.
– Så jag reste runt i sex månader. Men vart jag än hamnade var jag mest intresserad av den lokala djurproduktionen, berättar Mimmi.
När hon sedan återvände till Sverige slogs hon av en avgörande insikt.
– Mitt försök att undvika att tänka på lantbruk slutade nästan i en studieresa. Jag förstod att jag verkligen brann för det här, säger Mimmi.
Sambon Mats Nilsson har redan låst upp dörren ett kontor. Det luktar djur, lantliv, naturligt.
– En vanlig fråga vi får är varför. Varför vill vi bli bönder? För att vi gillar öppna landskap och för att alla jobb inte måste finnas i städerna, menar Mimmi.
Idag har drömmen vuxit sig ännu större. Mimmi och Mats hoppas att en dag ta över bådas föräldragårdar.
– Ingenting är bestämt än, men vi har ett gemensamt intresse och rör oss åt samma håll, säger Mats.
En dröm som kan komma att innebära vissa motgångar. Att vara lantbrukare i Sverige är långt från enkelt.
– Det är lite häftigt egentligen, vårt jobb. Vi skapar mat och alla måste äta. Ändå är det många gårdar som inte går runt, berättar Mats.
Omedvetna konsumenter som köper billigare, utländska alternativ är en bidragande faktor till den svåra situationen.
– Svenska bönder har många lagar och regler att anpassa sig efter. I andra länder ser läget ofta annorlunda ut. Det påverkar priset, menar Mimmi.
Men reglerna tjänar sitt syfte, både ekonomiskt och etiskt. Det är de båda överens om.
– Vi bryr oss om våra djur och vill behandla dem bra. En glad gris är en lönsam gris, säger Mimmi.
– Men faktum kvarstår ändå att många köper kött från producenter som inte har samma regler, tyvärr, fortsätter Mats.
Utöver en hård marknad finns också en känslomässig sårbarhet. Mimmi berättar om hur det ibland sprids generaliserande bilder i media av en industri där djuren alltid lider.
– Då känns det som en stöt i hjärtat. Jag engagerar mig i våra djurs välmående men det är inte en verklighet som uppmärksammas, berättar Mimmi.
För en gris tar det sex månader och 100 kilo att gå från kulting till slaktdjur. Varje år föder Mimmis föräldragård upp 15 000 grisar. På gården odlas också den största delen av fodret.
– Det är mycket arbete. Hela tiden måste man vara beredd att rycka in, dygnet runt, så är det med djur. Långa dagar är inte ovanligt, berättar Mimmi.
Ett stort engagemang får henne att orka. Och engagemang, det har Mimmi gott om. Nyligen bevisades det när hon vann en av fyra platser i ett kunskapsprogram.
– LRF och McDonalds har som projekt att stötta unga företagare inom svenskt lantbruk. Ett viktigt projekt i dagsläget och det känns bra att bli utvald, säger Mimmi.
Vinsten kommer i två delar. Först sker en resa till unga lantbrukare i Österrike. Där efter får vinnarna en ledarskapsutbildning på McDonalds business school.
– Österrike har ett inspirerande jordbruk. Det är väldigt arbetsintensivt och landet har hög självförsörjningsgrad. Jag vill veta mer om hur de har lyckats, berättar Mimmi.