BILDEXTRA: Följ med in i Magnus hus

Det är ett vackert hus med gamla anor han bor i, Magnus Kullander.

Han slår upp dörren när vi kommer och tittar förvånat ut. ”Va, hittade ni hit utan att ringa! Hur gick det till?” Frågan är berättigad och vi hade en hel del tur när vi letade oss rätt, uppför den smala grusvägen till det lilla gula huset på kullen i Tannefors i Linköping. Det känns som att komma ut på landet, ändå når man Stora torget i centrum till fots på bara tio minuter.

"Då blir det mysigt"

Magnus har tänt levande ljus och det blir extra lätt att stänga ute snålblåsten när en hel armé av tomtar tar emot.

– Jag gillar julen, säger Magnus. Jag har mängder av tomtar efter min mamma och jag skulle egentligen kunna pynta en hel herrgård.

Tjugonde Knut är bara ett par dagar bort när vi besöker Magnus och tomtarna ska snart marschera ner i kökssoffan där merparten av dem bor under resten av året.

– Det blir alltid lite tomt efteråt, säger han och visar ut i en ljus tillbyggnad som rymmer matbord med plats för många gäster.

Här har Magnus fönster från golv till tak.

– Ni skulle se huset på kvällen när jag tänder upp, då blir det mysigt!

Har fingertoppskänsla

Att bygga ut ett gammalt hus är inte alldeles lätt. Det gäller att stilen blir rätt, men Magnus har fingertoppskänsla. Dessutom har han unika bilder från när huset var nytt.

– En dag för ett par år sedan ringde det på dörren och utanför stod en dam som heter Kerstin. Hon hade med sig sin man och de kom dessutom tillbaka vid ytterligare ett tillfälle tillsammans med några av Kerstins syskon.

Det visade sig att nämnde David Carlsson hade en dotter som hette Anna Charlotta Davidsdotter. Hon gifte sig 1897 och bodde på Haga, platsen där Magnus hus ligger. 1906 byggde Anna Charlotta och hennes man Sven Jakob ett hus och det är förmodligen det som Magnus bor i i dag. Sven Jakob och Anna Charlotta fick sex barn. En av sönerna, Josef, blev slöjdlärare i Linköping och gifte sig med sin Mary och fick fyra barn. Ett av dem var Kerstin.

– Kerstin har alltså bott här i huset för länge sedan och hade en hel del att berätta om hur det såg ut under första delen av 1900-talet, säger Magnus. Det var jätteroligt att lyssna och se bilderna som de skickade över lite senare.

Magnus har vårdat huset väl. Han flyttade hit för 17 år sedan och stortrivs förstås, även om han just då faktiskt undrade vad han höll på med.

– Jag kom från en stor lägenhet i stan med 3,65 i takhöjd och flyttade hit där det är 1,90. Jag hade massor av fina tavlor och kristallkronor, men det passar ju inte här. Tur att man vänjer sig. Nu tycker jag att det är mysigt.

Vi kliver in i vardagsrummet på nedervåningen. De breda, blanka golvplankorna är original från när huset byggdes för över 100 år sedan och det är inte utan att man önskar att de kunde prata.

– När Kerstin såg golvet började hon gråta, då kom många minnen till henne, säger Magnus.

I hallen har Magnus slagit upp en vägg mot köket. Kvar finns förstås originalstockarna som stöttar taket. Han har dessutom bytt ut trappan mot en mindre, nättare spiralvariant. Den kräver en viss teknik och är ingenting för den som har bråttom, men vi tar oss i alla fall sakta och försiktigt upp en våning. Här öppnar sig en liten oas.

Magnus har slagit ut en vägg och bytt den mot skjutdörrar med glas. Utanför har han byggt en rejäl balkong.

Han slår sig ner i den bruna fåtöljen och kikar ut över takåsarna. Domkyrkan känns bara ett långt stenkast bort.

– Det här är min bästa plats, här sitter jag och läser, inte minst inredningstidningar, säger han.

I tv-rummet intill har Magnus en ganska modern stil, till skillnad från i övriga huset. Den strama soffgruppen ”Cinema” i svart skinn är signerad designern Gunilla Allard. I ett hörn trängs rader av masker, byster och huvuden i bränd lera. De kommer från Magnus alla resor runt om i världen.

– Jag är narkossjuksköterska och jobbar ideellt för organisationen Operation smile. Min uppgift är att söva barn som ska opereras för läpp/gomspalt. Jag har varit i Madagaskar och Indien och flera gånger i Afrika och Sydamerika. Varje gång köper jag med mig något som minne.

Magnus kilar snabbt ner för trappan igen. Vi andra balanserar sakta efter. I köket vakar en stor krigare från Terrakottaarmén i Kina. Den har rest tre månader med båt för att nå det lilla huset på höjden i Tannefors.

– Jag gillar den, det känns som att någon är med mig, säger Magnus.

Tänk om David Carlsson vetat att en kinesisk krigare från Kina skulle sitta på hans kulle och begrunda matlagningen och hålla koll på gästerna hela hundra år efter hans intåg på platsen. Ibland känns världen ganska liten.