Det hände mig. Och han ville inget ont så klart, Gubben. Han blev bara så själaglad över att äntligen liksom ha knäckt koden och känt polletten trilla ner. Bringat ljus över ett mysterium som inte lämnat honom någon ro. ”Min fru ser ut som något annat än en människa. Vad kan det va? Vad kan det va?”
Euforiskt fortsatte han: ”Dina ögon sitter liksom på varsin sida av huvudet. Som de gör på korna”.
Vad svarar man på det?
”Säger du det? Så skönt att du lyckats artbestämma din hustru. Vad ser jag mest ut som? Svensk låglandsboskap, jersey eller rödkulla? Vad gillar du mitt juver förresten?
På mammas sida finns en dominant ärftlighet som inte undgår någon, brett mellan ögonen. Det här har drabbat alla mammas tre barn, inklusive alla barnbarn, och nu även hennes första stackars barnbarnsbarn.
I min ungdom gjorde jag showbiz av det här, eftersom jag i kombination med brett mellan ögonen också har en väldigt platt och bred näsrygg, och därtill uppnäsa.
Med den konstitutionen kan man faktiskt bära saker på snoken. Jo, det är sant. En tändare till exempel, hur lätt som helst. Eller en snusdosa. Eller linjal. Nyttan med detta kan diskuteras, men det var åtminstone ett partytrick i ungdomen. Om än ett väldigt kort sådant.
Men bäst av allt är att jag inte behöver vrida på huvudet lika mycket som normalt byggda människor. Jag ser ju över näsan. Händer något till vänster om mig ser jag det med såväl vänster som höger öga. Jag uppfattar alltså saker som sker vid mina sidor utan att behöva röra huvudet sidledes, om ni begriper.
Det är oklart om min fysionomi innebär några speciella fördelar annat än ett brett synfält, men kanske att jag spar nackmuskulaturen. Alternativt blir nackstel eftersom musklerna där sällan används och istället förtvinar.
Brett mellan ögonen och nästan obefintlig näsrygg innebär att det är hopplöst att hitta glasögon som sitter bra. Minsta rörelse och de kanar ned mot nästippen. Brett mellan ögonen gör också att man ser ut som ett spöke om man varit på massage och legat på en massagebänk, med nyllet i ett ovalt hål. Sminket är kringkletat överallt eftersom ögonen inte får plats i ovalen, utan hamnar tryckta mot gummilisten runt om. Ni hör! Detta är ett totalt förbisett handikapp som aldrig uppmärksammas.
Förmodligen borde jag vara djupt kränkt.
Jag ser alltså ut som en ko. Det kastar nytt sken över det faktum att jag alltid gillat kor och har flera av dem hemma i form av tyger, koburkar och lite av varje. Jag har aldrig reflekterat över att det skulle kunna bero på att jag känner ett rent utseendemässigt släktskap med just kreatur, men så kan det vara.
Min brorsdotter har fått sitt första barn, mammas första barnbarnsbarn. Vi åkte nyss och hälsade på. Freja var så söt, så söt. Bruna ögon som sin mor, tillfreds och sover som en stock, som sin mor, och med väldigt brett mellan ögonen, som sin mor.
Innan jag hunnit berätta att Gubben kommit på att jag liknar en ko, utbrister barnets far: ”Som ni ser har hon väldigt brett mellan ögonen. Vi kallar henne för vår lilla hammarhaj”.
Tveksamt om det är bättre eller sämre än ko.
Men muuu och kolossalt trevlig helg på er!