Ett gäng bluescoverlåtar, bara två egna. Tre stjärnor, tänker jag en bit in i konserten. Men det är svårt att bortse från att även om det bara är en vanlig majkväll i Skepparpinan tillsammans med en typisk blueskvartett så sitter det som en smäck. Det blir en stjärna till redan före paus.

Stig Pettersson är en suverän bluessångare, och hanterar gitarren på ungefär samma nivå. Någon i publiken ropar ”Stig Ray Vaughan!” och flera av den upphovsmannens låtar blir det; en favorit och inspirationskälla för Pettersson.

Karlskogabandet är förstärkt med pianisten Erik Harrström, bördig från Borensberg, utbildad i Skurup och med egna kompositioner i klassisk stil på meritlistan. Han har spelat med sådana som Bernt Rosengren och Claes Jansson och står för några storartade soloinsatser.

Tillsammans med basistens och trummisens suverän samspelta driv blir det en konsert som kommer i en för det mesta svåremotståndlig gungning.

Redan inledningen med ”Born under a bad sign” lovar stort, och den följs av en mjukare, melodisk John Hiatt-låt, ”Feels like rain”.

Låtar av Sven Zetterberg och Robert Johnson-klassikern ”Crossroads” övergår i en av en av de två högsta höjdpunkterna under kvällen: Albert Kings ”I play the blues for you”, med fint kombinerat gitarr/sångsolo av Stig Pettersson.

– Spelar man blues så snor man, yttrade Erik Harrström och det stämmer ju. Därför bara två egna låtar. Men urvalet skämdes inte för sig, med soulutflykter som Stevie Wonders ”I wish” och Chris Stapletons ”Tennessee whisky”.

En förväntad bluesafton blev en oväntat inspirerande kväll.