Jonsie tillsammans med matte Felicia. För att hÄlla upp henne sÄ krÀvs det en viss kraftanstrÀngning frÄn Felicia.
â Ibland kan man höra nĂ€r folk gĂ„tt förbi utan att de sagt nĂ„got till oss "helvete vilken stor hund", sĂ€ger Dagny.
Ănda sedan hon var ett barn har Felicia velat ha en hund. Och nĂ€r hon flyttade hemifrĂ„n var det dags. Mycket mer Ă€n att det nog skulle bli en större ras var inte bestĂ€mt.
Hon och hennes mamma började leta efter olika hundar. Till slut fastnade de för en pyreneerhund. De Äkte ner en kennel i SkÄne för att kika pÄ hunden.
Men de hade ingen chans nÀr den lilla valpen tittade pÄ dem.
â Jag har alltid sagt att jag vill ha en stor fluffig hund. SĂ„ jag var inne pĂ„ golden retriever men mamma tittade pĂ„ en schĂ€fer. Sedan sa hon att hon hade hittat den sötaste valpen nĂ„gonsin och frĂ„gade mig om vi skulle Ă„ka och kolla pĂ„ dem. Och nĂ€r vi gjorde det sĂ„g vi Jonsie och dĂ„ var det som en liten pĂ€lsboll, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
â Vi föll pladask. Det var en boll med pĂ€ls och ben.
Redan som valp vÀgde Jonsie tolv kilo. TvÄ Är senare vÀger hon 61 kilo, Àr 78 centimeter i mankhöjd och stÀller hon sig pÄ bakbenen blir hon lika lÄng som Felicia. Man kan jÀmföra henne med en fullvuxen schÀferhane som vÀger runt 40 kilo och Àr cirka 60-65 centimeter i mankhöjd.
â Den största utmaningen Ă€r att hĂ„lla emot om hon ser en hare, sĂ€ger Felicia och mamma Dagny fyller i:
â Hon Ă€r vĂ€ldigt lugn annars men Ă€r man inte med och hon rycker till dĂ„ kan man flyga, sĂ€ger hon.
Jonsie hÄller koll pÄ vad Dagny gör eller Àr hon bara sugen pÄ godisbitarna som Dagny har i sin hand ? Vem vet?
Varje dag Äker de upp till Motala hundsÀllskaps anlÀggning, strax utanför Motala, dÀr Jonsie fÄr springa av sig och leka. Och att pyreneerhunden Àr en bergshund mÀrks. Hon klÀttrar gÀrna uppför agilitybanans hinder och nÀr hon stÄr högst upp sÄ spejar hon ut för att hÄlla koll pÄ var Felicia och Dagny Àr.
â Det hĂ€r Ă€r en hund som ska ligga pĂ„ ett berg och vakta. Det Ă€r en sjĂ€lvstĂ€ndig hund, till exempel om vi Ă€r ute och gĂ„r sedan kommer vi fram till en korsning. Vi vill gĂ„ vĂ€nster men hon vill gĂ„ höger dĂ„ lĂ€gger hon sig bara ner. SĂ„ antingen fĂ„r man försöka dra i henne eller lyfta henne eller gĂ„ dit hon vill gĂ„, sĂ€ger Dagny.
Under Ären som de Àgt Jonsie har hon dragit blickarna till sig.
â Vi blir stoppade hela tiden. Men för mig gör det ingenting, jag gillar kontakten med mĂ€nniskor Ă€ven om de inte vill prata med mig. Det Ă€r bara uppskattat att hon fĂ„r sĂ„ mycket kĂ€rlek, sĂ€ger Felicia.