Babak Najafi Ă€r kĂ€nd för att ha regisserat den Guldbaggebelönade lĂ„ngfilmsdebuten âSebbeâ och pĂ„ senare Ă„r actionthrillers som âSnabba cash 2â och âLondon has fallenâ.
Bakom framgÄngarna finns en lÀngtan efter att berÀtta, och den grundades till stor del i mormors kök i barndomens Iran. Babak Àlskade att vara med nÀr hon lagade mat.
ââDĂ€r mitt i matoset berĂ€ttade hon alltid historier, om det var pĂ„hittat eller gamla minnen vet jag inte, men för nĂ„gra minuter stĂ€ngde jag av allt som pĂ„gick utanför huset. Och jag insĂ„g att det gĂ„r att fĂ„nga nĂ„gons intresse sĂ„ att han eller hon glömmer allt annat.
Det som pÄgick utanför huset var i korthet revolutionen, kriget mot Irak och den religiösa diktaturen. à r 1987 flydde familjen med den elvaÄrige Babak till Sverige och bosatte sig i Flogsta i utkanten av Uppsala.
Filmade till mormor
Fascinationen för berÀttandets konst hade han kvar, men han förstod inte vilket uttrycksmedel han skulle anvÀnda förrÀn han i 15-ÄrsÄldern för första gÄngen kom i kontakt med en kamera. Det var en filmkamera som stod uppstÀlld pÄ ett stativ pÄ fritidsgÄrden.
ââJag kommer ihĂ„g nĂ€r jag fick titta i sökaren, det var ett starkt ögonblick. Sedan blev jag kompis med killen som Ă€gde kameran, fick hjĂ€lpa till att filma och till och med lĂ„na hem den. Det var sĂ„ det började.
Den unge Babak Najafi gick runt och filmade i Uppsala, stoppade videokassetten i ett kuvert och skickade till mormor i Iran för att visa hur det nya landet sÄg ut. Och han kÀnde nÄgot viktigt: Han kunde berÀtta med kameran. Det var det hÀr han ville hÄlla pÄ med.
Efter studier i dokumentĂ€rregi vid Dramatiska institutet gjorde han flera dokumentĂ€rer och kortfilmer innan genombrottet kom med âSebbeâ 2010, en socialt engagerad berĂ€ttelse om utsatta mĂ€nniskor.
Tid att skriva
Sedan har det rullat pÄ med regiuppdrag bÄde i Sverige och utomlands. Tills i vÄras, nÀr allting stannade upp för hela filmbranschen, inklusive Babak Najafi.
ââPandemin pĂ„verkar alla. Ingen vet nĂ„got om framtiden. Ett problem Ă€r att varje filmprojekt mĂ„ste vara försĂ€krat, annars fĂ„r man ingen finansiering. Men det gĂ„r inte att fĂ„ nĂ„gon försĂ€kring nu, sĂ„ det blir en ond cirkel.
Han hade flera projekt pÄ gÄng som nu vilar, ett av dem Àr en film om den ryska journalisten Anna Politkovskaja som mördades 2006.
För Babak Najafi Àr den pÄtvingade arbetspausen inte enbart av ondo. Nu fÄr han tid att sitta och skriva eget material efter att i flera Är ha anlitats som regissör i andras projekt.
ââDe amerikanska produktionerna har varit roliga och lĂ€rorika att göra Ă€ven om jag inte Ă€r sĂ„ nöjd med resultatet. Jag ser dem mera som en sorts filmskola.
Det finns en tjusning i att regissera actionscener som i âLondon has fallenâ, att kunna stĂ€nga av en hel gata i London för att iscensĂ€tta en biljakt dĂ€r de inblandade skjuter pĂ„ varandra med maskingevĂ€r. Att till och med instruera polisen var de ska stĂ€lla sina bilar.
ââLite som nĂ€r man var barn och lekte. Du blir erbjuden samma lekplats, fast det Ă€r pĂ„ riktigt.
Tillbaka till Iran
Men om Babak Najafi sjĂ€lv fĂ„r vĂ€lja kommer han i framtiden att byta spĂ„r och Ă€gna sig Ă„t helt andra sorters filmer Ă€n de actionthrillers han har regisserat det senaste decenniet. Han lĂ€ngtar efter att hitta tillbaka till det som drog honom till filmandet en gĂ„ng i tiden â att berĂ€tta sina egna historier pĂ„ sitt eget sĂ€tt.
Han ÄtervÀnder i minnet till mÀnniskor han mött, tankar han tÀnkt, saker som hÀnt. Det Àr som att ÄterupptÀcka sig sjÀlv.
Blir det en film om ditt liv?
ââDet Ă€r snarare sĂ„ att de hĂ€r gamla sakerna inspirerar mig att berĂ€tta över huvud taget. Mitt drömprojekt Ă€r att kunna göra nĂ„got av allt jag fick se och uppleva under mina första elva Ă„r i Iran, mormors historier och allt det andra. Jag har fortfarande inte berĂ€ttat det jag innerst inne vill berĂ€tta.