34-Äriga Vanesa Muro skulle föda sitt första barn med kejsarsnitt i mitten av mars. Men allt förÀndrades nÀr hennes slÀkting, som hon och hennes man Oscar Carrillo hade trÀffat varje dag, insjuknade i covid-19 och sedan avled.
Den 12 mars testades Muro och Carrillo positivt. Paret skyndade sig till sjukhuset men Carrillo fick inte följa med in och Muro fick en tid för operation nÀsta dag.
ââJag kĂ€nde en mĂ€ngd olika kĂ€nslor, det var hemskt, sĂ€ger hon.
Hon var rÀdd för att smitta sitt barn, orolig för att gÄ genom allt utan sin man vid sin sida och upplevelsen att bli opererad av personal i full skyddsutrustning kÀndes helt bisarr.
Samtidigt vankade hennes man runt hemma. Han visste att Muro opererades men hade ingen aning om hur det gick.
ââDet var de lĂ€ngsta 90 minuterna i mitt liv, sĂ€ger Carrillo.
Men ut kom deras barn â som fick namnet Oliver.
Isolerades pÄ sjukhuset
Oliver fördes direkt ut ur salen och frÄn sin mamma och isolerades till dess att ett test visade att han inte var smittad.
De kommande tvÄ dygnen var Vanesa Muro i princip helt isolerad pÄ sjukhuset. Personalen kom in sÄ lite som möjligt eftersom det rÄder brist pÄ skyddsutrustning.
NÀr Muro slutligen kunde Äka hem var hon tvungen att lÀmna kvar Oliver pÄ sjukhuset.
ââDet kan verka fĂ„nigt men trots att han var sju vĂ„ningar under mig kĂ€ndes det som att han var nĂ€rmare mig dĂ„ Ă€n nĂ€r jag var hemma, sĂ€ger hon.
"Hej lilla kÀmpe"
Först efter tio dagar fick Vanesa och Oscar trÀffa sin son och, iklÀdda plasthandskar och munskydd, fick de slutligen ta med honom hem.
"Hej, lilla kÀmpe, vi ska hem nu", var det första Muro sade till honom nÀr de Äterförenades.
ââDet var precis som att han föddes den dagen, sĂ€ger Muro.
Ăven för Arantxa Fernandez, psykolog pĂ„ sjukhuset i Madrid, var det ett speciellt ögonblick.
ââDet vackraste jag nĂ„gonsin upplevt i mitt yrkesliv, sĂ€ger hon.
"Det Àr svÄrt"
Trots att paret suttit i karantÀn i tvÄ veckor finns inga tester som kan bekrÀfta att de inte bÀr pÄ viruset lÀngre och de fortsÀtter att ha pÄ sig munskydd och plasthandskar.
ââJag har fortfarande inte rört vid min son utan handskar. . . vi kan inte vĂ€nta till karantĂ€nen Ă€r över och vi kan röra honom, kyssa honom, sĂ€ger Carrillo, medan hans fru flaskmatar Oliver â Ă€nnu en sĂ€kerhetsĂ„tgĂ€rd.
ââDet Ă€r svĂ„rt. Han tar tag i ditt finger, den lille stackaren, och hĂ„ller i plast â inte i dig, sĂ€ger Muro.
"Minne av en mardröm"
I Madrid Àr coronautbrottet i Spanien, som hittills krÀvt över 10 000 liv i landet, som vÀrst. Trots den svÄra situationen och att de hÄrda restriktionerna som införts i landet hindrar Muro och Carrillo frÄn att trÀffa förÀldrar och syskon, sÀger de att familjen kommer att ta sig igenom det.
ââPĂ„ nolltid kommer han att vara en mĂ„nad gammal och vi kommer att vara ute igen, sĂ€ger Muro.
ââHan kommer lĂ€ra kĂ€nna sina mor- och farförĂ€ldrar, mostrar och farbröder. Och allt det hĂ€r kommer bara vara ett minne av en mardröm som vi genomlevt.