Nyligen var det musikcafé i Klockrikegården med allsång, auktion, fiskdamm och lotterier. Närmare 8700 kronor samlades in som oavkortat går till Act Svenska kyrkans biståndsarbete.
Var kan då de insamlade pengarna från grytlappar, sockor, bröd och annat på borden i Klockrike komma till hjälp ute i världen?
Årets tema ”Stå på modets sida” bygger på att agera mot våld och rätten att leva i trygghet. Myanmar (tidigare Burma) är ett av de länder där Act Svenska kyrkan arbetar. Här pågår världens längsta inbördeskrig.
Rohingyafolket har fått sina medborgarskap indragna och har därför inte möjlighet att nå universitetsutbildning. De bor i läger där framför allt kvinnorna konstant kontrolleras.
– Vi jobbar mycket med att förändra de större strukturerna. Bland annat arbetar vi för att läroböcker ska komma i tid till lägret i Rakhine och inte ett halvår för sent, säger Anna-Maria Sandström, programsamordnare för Act Svenska kyrkans projektet i Myanmar, som har sett situationen på nära håll.
Hon berättar att familjerna lever väldigt enkelt i bambukonstruktioner på pålar. De sover på sovmattor på golvet och har ingen el eller rinnande vatten. Eldning och matlagning sker inomhus där det inte finns någon ventilation vilket leder till att det blir rökigt.
– Jag slås ofta av hur lika vi alla är. Drömmarna är de samma, men vi har så olika villkor. Det är orättvist.
Anna-Maria har tittat ut över klassrum och sett små, unga och magra människor där, med samma drömmar som vi i Sverige.
– En vill bli fotbollsproffs och sitter där iklädd en vit T-shirt med Zlatan skrivet över ryggen. Några andra vill bli läkare och bota HIV för att rädda alla sjuka som de ser omkring sig. Precis som svenska barn och tonåringar.
Det är tydligt att arbetet är tungt, men Anna-Marias röst låter ändå hoppfull när hon pratar om allt fint som hon också får se.
– Vid ett tillfälle bestämde vi oss till exempel för att ge ut menskoppar i Sydsudan, eftersom man märkt att flickor har svårt att gå i skolan när de har mens. Alla sa att ”det kommer ni inte lyckas med för det är så traditionellt där”.
Men det blev lyckat.
– Det var jättehäftigt, det togs emot så fantastiskt. Till och med elever som inte ens hade fått sin mens än ville gärna ha en menskopp.
Anna-Maria skrattar till.
– Det häftigaste och roligaste med mitt arbete är att möta folk som man ser har fått det bättre.
Något som pengarna från loppisborden i Klockrike är med och bidrar till.
