Jag har skrivit om det tidigare, men eftersom vi ständigt i vårt arbete ständigt stöter på samma problem så är det läge att ännu en gång ta upp GDPR. Ni vet, den där dataskyddslagen som innebar betydligt strängare regler när det gäller hantering av personuppgifter. Ni fick säkert mejl från oräkneliga företag som vill ha ert godkännande när lagen trädde i kraft. Och som föräldrar eller föreningsmedlemmar har ni kanske fyllt i blanketter där ni gett eller inte gett ert medgivande till att era barn ska få förekomma med namn och bild på hemsidor och i andra sammanhang.
Om det var svårigheter för en reporter att göra ett jobb ute på en förskola eller skola under den tidigare personuppgiftslagen, så har det inte blivit lättare sedan GDPR kom. Det finns tyvärr dålig kunskap ute på verksamheterna om vad lagen egentligen handlar om och att journalistiskt arbete inte går under GDPR. Vi lyder under tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, som har företräde framför dataskyddslagen. Vi behöver inget samtycke för att ta bilder eller för att lagra dem, vi kan precis som tidigare publicera personuppgifter.
Och det är ju egentligen ganska självklart, för annars skulle mycket av det journalistiska arbetet vara omöjligt att utföra.
Därför blir man förvånad när det skickas ut blanketter till föräldrar där de kan kryssa i att deras barn inte får vara med i tidningar och media. När vi kommer ut i verksamheterna så blir personalen ofta skärrade. De hämtar listor för att kunna informera om vilka barn som inte får vara med på bild. Det är förstås inget som en reporter börjar argumentera emot, men det är egentligen bara barn med skyddad identitet som vi behöver ta hänsyn till. Sedan är det förstås inte så att vi fotograferar hur som helst för det.
När det gäller foto så måste vi alltid följa lagen om kränkande fotografering, vilket innebär att vi inte utan tillstånd får plåta i duschrum, på toaletter, i provhytter och omklädningsrum, eller inomhus i någons bostad.
Det är mycket sällan är några kontroversiella eller känsliga jobb vi gör när vi är ute på en förskola eller en skola. Om vi vill göra något "tyngre", så kontaktar vi förstås verksamheten i förväg. Det börjar emellertid bli oerhört komplicerat att göra dessa lättsamma skoljobb, på grund av den allmänna GDPR-förvirringen.
Vi stöter också inom skolans värld ofta på personal som inte vill och vågar uttala sig i tidningen. Det känns inte alls bra. Där tycker jag att lärare, som ofta är förebilder för barn och ungdomar, ska visa att det inte är konstigt eller farligt att prata med en journalist.
Trevlig helg!