I en veckas tid har Zackarias Haggren legat uppkopplad mot en rad maskiner. Han har successivt blivit bÀttre men före och efter varje mÄltid mÄste han vÀgas.
Displayen visar tvÄ kurvor. En grön för hjÀrtfrekvens, en blÄ för syreupptagning. Siffrorna pÄ skÀrmen uppdateras löpande. Vad de dÀr numren betyder Àr oklart men ögonen dras hela tiden ditÄt. Kontrollerar.
En meter dÀrifrÄn ligger Zackarias Haggren, en mÄnad gammal, i en fyrkantig, liten sÀng med en ram av plast och tjocka ben av metall. Ansiktet Àr halvt skymt av slangarna som leder in i hans lilla nÀsa. För ovana ögon ser det obehagligt ut men mamma Frida har börjat vÀnja sig. Hon har sett sin bebis ligga sÄ hÀr i en veckas tid nu.
â Det verkar som att jag tycker det Ă€r jobbigare med alla slangar Ă€n vad han tycker de Ă€r, sĂ€ger hon.
Zackarias hostar till, men öppnar inte ögonen. Koksaltet frÄn en av slangarna löser upp slemmet i lungorna och gör det lÀttare att sova. LÀttare att andas. För en vecka sedan, nÀr han och mamma kom in till barnakuten fick han knappt nÄgon luft alls. Hans huvud hoppade och ryckte nÀr han försökte andas in.
â Det gick vĂ€ldigt fort allting. Han hade börjat bli snorig och lite hostig nĂ„gra dagar tidigare men natten till tisdag förra veckan började han plötsligt hosta vĂ€ldigt mycket slem. Han fick ingen luft och det syntes hur han fick ta i för att kunna andas. Jag fick panik.
Familjen Haggren bor bara nÄgra minuter frÄn sjukhuset och efter att ha misslyckats med att komma fram till 1177 kastade sig Frida i bilen med Zackarias. Pappa Joel fick stanna hemma med storebror, sex Är.
â NĂ€r vi kom in till barnakuten gick allting vĂ€ldigt fort. Jag hĂ€ngde inte med i allting som hĂ€nde men sjukvĂ„rdspersonalen kopplade upp honom mot allt möjligt. Jag kĂ€nde mig sĂ„ himla hjĂ€lplös. Samtidigt har alla hĂ€r varit sĂ„ enormt duktiga sedan första stund, det har gjort mig lugn.
SjukvÄrdspersonal Àr inne hos Zackarias Haggren och mamma Frida flera gÄnger varje dygn för att kontrollera att allt stÄr rÀtt till.
Zackarias ligger inlagd pÄ avdelningen Bava pÄ Universitetssjukhuset i Linköping och han Àr inte ensam. VÄrdenhetscheferna Anna Pettersson och Ida Janse beskriver de senaste veckorna som mycket tuffa.
â Vi har konstant fullt, ibland överfullt. Jag skulle sĂ€ga att ungefĂ€r 80 procent av de som Ă€r inlagda nu Ă€r RS-patienter, sĂ€ger Anna Pettersson.
Statistik frĂ„n Region Ăstergötland, som vi tagit del av, bekrĂ€ftar vĂ„rdenhetschefernas bild. Antalet besök pĂ„ barnakuten och avdelningen Bava Ă€r lĂ„ngt fler den hĂ€r hösten Ă€n föregĂ„ende Ă„r. Vecka 43 i Ă„r gjordes 275 besök pĂ„ avdelningarna, ungefĂ€r 100 fler Ă€n samma vecka 2019.
Ăven FolkhĂ€lsomyndighetens statistik visar att spridningen av RS-viruset fortfarande Ă€r pĂ„ en mycket hög nivĂ„ jĂ€mfört med tidigare sĂ€songer. DĂ€r framgĂ„r ocksĂ„ att 55 procent av alla barn som vĂ„rdas pĂ„ intensivvĂ„rdsavdelning för RS i Sverige Ă€r under ett Ă„r.
â Om nĂ„gon skulle fundera pĂ„ om det Ă€r tufft inom barnsjukvĂ„rden just nu sĂ„ Ă€r svaret ja, sĂ€ger Ida Janse.
Frida Haggren uppmanar alla nyblivna förÀldrar att hÄlla storasyskonen hemma sÄ lÄngt det Àr möjligt.
Ingen har undgÄtt sjukvÄrdens uppmaningar om att vidta försiktighet den hÀr hösten. Inte heller familjen Haggren som, innan Zackarias föddes, lÀste pÄ och stÀllde frÄgor om virussjukdomen till sjukvÄrden. Men i deras fall var det en omöjlighet att hÄlla sig helt skyddade, eftersom Zackarias inte Àr enda barnet i familjen.
â Att vi har skolplikt Ă€r förstĂ„s vĂ€ldigt viktigt, men just i sĂ„dana hĂ€r lĂ€gen hade jag önskat att man pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kunde fĂ„ hĂ„lla syskon hemma under en kort period nĂ€r bebisen precis Ă€r nyfödd.
Precis som i de flesta RS-fall blev nyfödda Zackarias smittad av sitt syskon, det förstÄr förÀldrarna. Trots att de försökte hÄlla barnen nÄgorlunda frÄnskilda den första tiden var det omöjligt att isolera Zackarias frÄn storebror nÀr denne kom hem snorig för ett par veckor sedan.
Det har varit en mycket tuff vecka för lilla Zackarias som drabbats av rs-virus och nu vÄrdas pÄ Universitetssjukhuset i Linköping.
I en veckas tid har det lilla rummet pÄ universitetssjukhusets 15:e vÄning fÄtt agera hem Ät Zackarias och mamma Frida. HÀr inne masar sig sekundvisaren fram, kÀmpar sig fram som genom gyttja. PÄ de ljusgrÄ vÀggarna har nÄgra pappersfjÀrilar klistrats upp, tvÄ underdimensionerade tavlor hÀnger över sÀngen. En vag lukt av en obestÀmbar matrÀtt fyller rummet.
â Jag har bara varit ute ett par gĂ„nger sedan vi kom hit. Jag blev avbytt av min man sĂ„ att jag kunde gĂ„ ut och kĂ€nna pĂ„ vĂ€dret en stund hĂ€romdagen, men eftersom jag ammar Ă€r det bĂ€st att jag Ă€r hĂ€r och han Ă€r hemma.
NÀr mamma och son fÄr Äka hem igen vet ingen. Zackarias har blivit bÀttre för varje dag men Àr Ànnu beroende av hjÀlpen han fÄr via maskinerna i rummet.
â Jag hoppas att vi kan fĂ„ komma hem till helgen, men vi fĂ„r se. Vi tar en dag i taget.