Alla möten blir inte som man tänkt sig. Målet med resan till Medevi var att skriva om sommarbutiken och galleriet på Medevi Brunn som sedan förra sommaren drivs av de båda konstnärerna.
Men Owe Johansson är karismatisk, som en blandning av sagofarbror och tomte (förlåt), och sprider en energi som väcker nyfikenhet.
Han berättar om den lille aktiva pojken som växte upp i Skyllbergs bruk i Närke. Som gick verkstadsskola i Örebro och utbildade sig till smed men som efter att ha dröjt sig kvar utanför en silversmeds skyltfönster, gång på gång, plötsligt bjöds in i lokalen.
– På en halvtimme hade smeden bedömt mig, om det fanns något i nyporna och jag var lycklig som en skata, säger Owe Johansson.
Han skrockar gott och ögonen blir små.
Trots att det är sommar eldar han inomhus i det före detta krukmakeriet. Lokalerna är svala. Vi beslutar oss till sist för att sätta oss ute på en bänk. På den ljusblå trädörren till entrén står det: "Hos Owe och Annette" och jag frågar spontant om de är ett par? Men han är klurig silversmeden, flinar bara och låter mig sväva i ovisshet. Sedan berättar han om tillfället då han mötte henne i samband med en utställning i Glashyttan i Askersund för ett par år sedan.
– Det sa bara pang, jag var helt försvarslös.
Owe gestikulerar mycket med sina stora händer som varit verksamma i snart 50 år. Hans historia är lång, idag skrapar vi bara på ytan. Utbildad metallslöjdslärare, lärling hos danska silversmidesmästare och skolgång i tyska Pforzheim. Som gästprofessor har han bott kortare perioder utomlands, i Japan, Italien, Danmark och på Irland. Han berättar att han gjort silverformer som ingen gjort tidigare, men även vaser, smycken och föremål på beställning, som en magnifik dopfunt som han visar bild på.
I fjol började Owe avveckla sin silversmedja i Varberg för att satsa på ett nytt liv i Motala. Men när han blir lite för personlig påpekar Annette att han faktiskt sitter på ljugarbänken och Owe skrattar högt. Hon påpekar att det bästa med honom är just det, att han är så glad. Ofta. Samtidigt är han en intensiv man.
– Owe vill för mycket, men det är också jättekul för han vågade satsa på det här, säger hon om det gemensamma projektet.
Under årens lopp har han utbildat 45 lärlingar och fortfarande älskar han sitt arbete.
– Det är en ren njutning. Jag glömmer tid och rum när jag hör metallen hamra mot städet och det blir vad som finns i huvudet.
I slutet av sommaren tänker han starta kurser i silversmide i Motala, i gamla K- ringenhuset.
– Det är kul som fan att undervisa.