Nu har Oscar två ringar, precis som sin fru Ida. Ringarna har han designat själv.
– Jag tar det från början då.
På Oscar Paulssons finger sitter två identiska ringar. Den som sitter innerst behövde en ersättare när den försvann en dag i juni 2002.
Oscar och hans fru Ida förlovade sig den 16 juni 2002, samma dag på året som de blev ihop och samma plats, nämligen Varamon i Motala.
– Ringen som jag hade låtit tillverka var lite för stor för mig. Jag hade nog tänkt lämna in den, men det blev inte av, säger Oscar.
Några dagar efter frieriet vid Vättern kom paret tillbaka för att ta sig ett dopp.
– När jag står en bit ut i vattnet känner jag plötsligt hur ringen glider av fingret. Jag tittar ner och ser den studsa på några stenar och sedan försvinna ner i vattnet. Vi började dyka efter den direkt, men insåg snabbt att den var borta.
Det fanns inget att göra. Oscar köpte en ny ring och han och Ida gifte sig på nyårsafton det året. Bröllopets hade givetvis Sagan om ringen-tema, med en brudklänning inspirerad av alven Galadriel och många skämt om oregerliga ringar.
Femton och ett halvt år senare har Ida och Oscar två barn, och hela familjen hänger på Jerusalemsbadet i Motala. En bit ut i vattnet syns en kille som tycks leta efter något. Killen visade sig vara Norrköpingsbon Elias Wärlinge, vars stora passion i livet är att leta upp borttappade metallföremål i allehanda vatten.
– Jag berättade att min förlovningsring låg i nästa vik och då tände han till direkt. ”Den måste vi leta efter!”, sa han då.
Tyvärr låg den så långt nere bland stenarna att metalldetektorn inte kunde känna av den. Sex år senare, närmare bestämt i söndags, bestämde de sig för att göra ett nytt försök.
– Det hade gnagt i mig eftersom jag vetat om att ringen legat där, berättar Elias Wärlinge.
Nu hade han bättre utrustning som gjorde att han kunde andas under ytan. Elias dök ner i vattnet vid 18-tiden på måndagen och fyra, fem timmar senare fick Oscar, som satt i Vadstena hos några vänner, ett samtal från en stolt dykare.
– Jag hade nog inte blivit särskilt besviken om han inte hittat den...
– Du blev väldigt, väldigt glad, avslöjar Ida.
Norrköpingsbon Elias Wärlinge har som hobby att dyka efter smycken som folk har tappat i vattnet. Ringen som Oscar berättade om gnagde i honom tills han slutligen hittade den på Vätterns botten.
Det var nära att Elias gav upp även den här gången. Men tanken på den där ringen överröstade dykkompressorns indikation om att batteriet höll på att ta slut.
– Utrustningen blinkade rött och det hade börjat skymma. Jag bestämde mig för att flytta två stenar till och sedan ge upp. Men just då såg jag hur det glänste till, säger Elias.
Nu sitter ringen åter på Oscars finger. Den han köpte som ersättning efter olycksdagen vid Vättern sitter bredvid för att den första inte ska glida av igen, även om han själv menar att den faktiskt passar bättre numera.
Ringen har Oscar själv designat och låtit tillverka.
– Så det finns bara en sådan ring i hela världen. Eller tja, två då!
Även om det var tråkigt att ringen försvann menar Oscar att det bara var en materiell förlust. "Kärleken fanns ju kvar!"
Förutom att leta smycken åt olyckliga nyförlovade med för smala fingrar reser Elias världen över för att dyka efter skatter. När vi talas vid på telefon är han i Blekinge där han just fiskat upp två ringar åt personer som nu kan berätta en historia liknande den Oscar berättar. Två gånger har han varit på Nya Zeeland och dykt efter naturliga guldklimpar. I övrigt säsongar Elias på Kolmården såhär års, samt jobbar på Lindahls konditori. Hans äventyr utomlands kommer att fortsätta efter sommarsäsongen.