Vårsolen är så stark genom terrassglaset att innertemperaturen når 28 grader när vi slår oss ner i uterummet till villan i Bråstorp. Maken Janne har bakat och på bordet framför oss väntar en bit saffranskaka med grädde och blåbär. Agnete är ledig för dagen, men annars har hon ett ganska fullspäckat schema, om man jämför med många andra pensionärer. Flera dagar i veckan åker hon till Nykil för att jobba extra som lärarvikarie, antingen i idrott som är hennes huvudämne, eller i andra ämnen när det är vikariebrist. Jobbat extra har hon gjort sedan pensionen vid 66 års ålder och än så länge har hon inga planer på att sluta.
– Nej, inte så länge jag trivs med jobbet och känner att jag kan stötta både eleverna och skolan. För barnen är det också bra när det inte kommer en massa olika vikarier, säger Agnete.
Även kollegorna fyller en viktig funktion.
– Man är med i livet på ett annat sätt.
Intresse för motion och träning har Agnete alltid haft, uppvuxen i en familj där de var fem syskon. När hon i 15-årsåldern flyttade till Motala från Köping med familjen engagerade hon sig i MSS och ställde också upp som tränare för andra.
– Men då fanns inte simhallen än utan endast en 17 meters bassäng i verkstadsområdet och den var lite liten.
Agnete berättar att hon tränade tillsammans med Sven-Arne Selling och att hon även tävlade en del. Frisim var hennes bästa gren.
Vid 22 års ålder föddes första barnet. Familjen flyttade då till Husqvarna för att bo där fram till 1978 då de återvände till Östergötland och Borensberg. Det var också då hon började engagera sig i den lokala gymnastikföreningen. Ännu håller hon i träningsgrupper, tre dagar i veckan, och följer med på olika tävlingar.
I snart 40 år har hon mött barn och ungdomar med olika bakgrund och förutsättningar. Hon berättar hur hon, både i skolan och inom gymnastikföreningen, försöker se alla individer. Hon vill att alla ska kunna känna delaktighet och gläds med barnen när de lyckas med en uppgift de inte själva trodde de skulle klara av.
– Man måste tycka att det är kul att jobba med barn och vara intresserad av att se deras utveckling. Jag vill ge dem ett livslångt intresse som de kan ha nytta av.
Samtidigt tycker Agnete att det är viktigt att släppa fram yngre ledare i föreningen och motivera dem att känna både glädje och ansvar inför uppgiften.
Som ledare tycker hon också att det är viktigt att själv vara i bra form. I garaget hemma i Motala, där hon och maken numera bor sedan flera år, tränar hon bland annat boxning på en säck som hängts upp i taket.
– Jag brukar tänka, "ja du pappa uppe i himlen, jag som hatade boxning, här står jag nu och pucklar på", säger Agnete med ett skratt.