"Vi har ansvar för Sveriges fortsatta välfärd och man kan inte ta lätt på rektorsjobbet. Man måste ha en vision på skolan man är på", säger Helena Hadfy.
Vid ett bord på Platengymnasiet sitter några killar och spelar kort, de skrattar och pratar. Ljudnivån är ganska hög.
Helena Hadfy tar några kliv fram till dem, med sina svarta, högklackade skor och rosa kavaj. Hon småpratar lite med dem, men är ändå snabb med att meddela det hon vill ha sagt.
– Det är bra att ni har roligt, men här måste vi vara tystare, säger hon till dem.
Killarna ursäktar sig och sänker volymen. Vi går vidare genom korridorerna.
– Vi har ett aktivt arbete när det gäller trygghet och studiero. De här platserna är till för att studera och då måste man kunna ha det lugnt, berättar hon och fortsätter:
– För oss handlar det om att ha en tydlig, men lyhörd styrning. Man vet vad som gäller, vilka skyldigheter man har och vad som förväntas av en. De äldre eleverna stödjer arbetet och påpekar också för nyblivna skolkamrater att såhär beter vi oss på den här skolan.
Helena Hadfy beskriver sig som en rak, tydlig men samtidigt lyhörd chef. Hon är mån om att personal och elever ska må bra, och lägger gärna extra tid för att uppnå det. Samtidigt är hon inte rädd för att säga ifrån.
Hon påpekar också att det inte bara är skolan som kan ta ansvaret för allt som händer unga idag. Föräldrar har ett stort ansvar att uppfostra sina barn för att de ska kunna fungera bra ute i samhället. Något hon återkommer till även efter intervjun i ett mejl, där hon passar på att skicka ett meddelande till föräldrar:
"Skolan ska fostra men det är föräldrarnas huvudansvar att uppfostra sina barn, även om skolan bidrar även till det. Som förälder älskar man sitt barn villkorslöst men det gör inte resten av världen. Vill man försäkra sig om att ens barn blir väl bemött av andra vuxna, och det utsätts de ju för tidigt, så vill det till att de vet hur man ska uppföra sig. Så tänkte jag som mamma och fast mina barn närmar sig 30 år, ser jag att det stämmer även idag", skriver hon.
"Jag älskar att jobba inom utbildning, det är så jäkla viktigt. Kunskap är makt och det är via kunskap man kan stå emot sådana som Trump. Utan kunskap blir det farligt på riktigt," säger Helena Hadfy.
Samtidigt är hon medveten om att skolan möter eleverna när de är i grupp, och när det blir bråk så agerar de ofta i grupp. Därför har skolan ett stort ansvar att arbeta mot att både fysiskt och psykiskt våld inte ska inträffa. Något hon känner att de kommit en bra bit på vägen med under åren på Platengymnasiet, bland annat genom en tydlig introduktion till alla förstaårselever och konsekvenser med avstängning om man inte sköter sig.
– Vi har inte haft någon incident med fysiskt bråk på skolan på fyra år nu och har sett att tryggheten ökat på skolan. Både i regionens, skolinspektionens och kommunens enkäter så hamnar vi nu på väldigt höga siffror. Vi har kommit en bra bit på vägen, men det är ett pågående arbete, säger hon.
Hon fortsätter:
– När bråk och stök har gått för långt är det hopplöst att försöka vända, så man måste få till en positiv spiral. Jag säger inte att det är enkelt, men jag är helt övertygad om att det går att skapa en bra och trygg skola.
Helena har under sina år i skolan sett att både läsförståelse, läshastighet och ordförråd dramatiskt har sjunkit hos eleverna. Även det är en fråga hon brinner för. "Det är en förutsättning för demokratin. Att inte ha ett utvecklat ordförråd hindrar det komplexa tänkandet", säger hon.
Nu avslutar hon snart sin tjänst som rektor på ekonomi- och samhällsprogrammen på Platengymnsiet där hon varit de senaste fem åren. Hon ska i stället börja ett nytt jobb som rektor för vuxenutbildningen i Motala. Ett beslut hon fattade efter att livet snabbt förändrats för henne.
– Det hände två saker som verkligen skakade om mig. Dels har jag kämpat med egen sjukdom och så gick mamma bort, berättar hon.
Hon vill inte gärna gå in mer på sin sjukdom, mer än att hon idag mår bra igen och ser framåt.
När vi går runt i skolans lokaler stannar Helena Hadfy och småpratar med både elever och lärare som vi möter. Här sätter hon sig och pratar en stund med tredjeårseleverna Leija Johansson Junttila och Elin Jakobsson.
Även om hon snabbt kom tillbaka till arbetet igen, så hände något med hennes sätt att tänka. Hon började fundera på hur hon skulle prioritera saker i livet.
– Jag förstod att jag inte kan jobba 150 procent hela tiden. Samtidigt kan jag inte låta bli om det är en personal eller elev som mår dåligt. Men nu när jag går över till vuxenutbildningen är det inte mitt ansvar på samma sätt som en rektor har på gymnasiet.
Samtidigt vill hon passa på att testa något nytt medan hon kan.
– Jag är 59 år och har sex år kvar till pensionen. Ska jag prova något nytt så är det nu.
På vägen ut visar hon engagerat runt i lokalerna. Hon stannar och småpratar med flera vi möter, både lärare och elever.
En lärare går förbi och hälsar.
– Du måste skriva att hon är jättebra och omtyckt. Jag har inte Helena som chef, men hennes rum står alltid öppet, säger han.
Helena menar att alla har lika stort ansvar för en bra arbetsmiljö i skolan. För att få det krävs skickliga ledare som har en förmåga att skapa den känslan.