Den första april införde Östgötatrafiken ett nytt bokningssystem för färdtjänsten, något som tagits emot med stark kritik på flera håll då det genererat i långa kötider för att komma fram per telefon. Systemet, som planerar turerna för de samhällsbetalda resorna där även sjukresor och skolskjuts ingår, innebär också en stor stress för chaufförerna som fått nya körtider.
– De är extremt korta. Ett exempel är Motala-Borghamn, tio minuter. Motala-Vadstena, åtta minuter, eller Motala-Linköping, 23 minuter, säger Camilla Sölvestam som kört taxi i 15 år. Hon fortsätter:
– Det här datasystemet kan heller inte hitta tider som passar kunderna och vi är ju till för dem. De är ju de mest utsatta människorna vi har i samhället. Vi får lämna gamla, sköra människor på sina rullatorer utanför aktiviteter som inte ens har öppnat, eller de får sitta i ur och skur efter avslutad aktivitet, för att det inte finns några bilar.
Både hon och hennes kollegor poängterar att bokningssystemet inte heller räknar in den tid det tar att i praktiken hjälpa en kund in i eller ur bilen, med eventuell packning, eller ledsagning fram till bostaden. Ibland måste chaufförerna också stå och vänta på en kund som har en bokad tid någonstans, men blivit försenad. Det genererar i sin tur att nästa kund får vänta. De planerade turerna stämmer därför sällan med chaufförernas verklighet, menar Raed Yones.
– Det är bara i fantasin, säger han.
Men det är inte enbart kunderna som fått långa kötider för att komma fram. Enligt Isabelle Wahlner drabbas även chaufförerna.
– Vi får köa lika mycket om vill ha hjälp med bokningar, plocka bort egenavgifter eller om det är fel adress. Vi kan ha kötid på 30 minuter, när vi behöver hjälp "nu", säger hon.
Förutom stressen att hinna mellan olika uppdrag berättar personalen på Taxibil i Östergötland att de heller inte vet, från dag till dag, hur de kan ta sina raster.
Enligt Camilla ska det egentligen inte finnas några skillnader nu mot tidigare med de fasta arbetstiderna och pauserna under dagen. Men med det nya systemet har verkligheten blivit en annan. I dag måste chaufförerna kontinuerligt se efter i en app när de kan ta rast. Ofta sker förändringar med kort varsel, menar de.
– Tittar man nu så kanske rasten ligger klockan tolv. Men tittar man klockan tolv, så kanske den är flyttad en kvart.
Vad händer om man blir kissnödig klockan elva men har en körning just då?
– Då får man köra först och hoppas att man ska släppa kunden någonstans där det finns en toalett. Eller att man får en körning till skogen, Godegård eller nåt, så man kan hoppa ut och sätta sig, säger Camilla.
Även Isabelle reagerar på förändrade kör- och rasttider.
– Man kanske planerar in ett läkar- eller tandläkarbesök, eller möten med barnens skola på sin rast. Nyligen blev min rast flyttad lite över en timme, säger hon.
– Det är ingen som frågar om det är okej att flytta rasten. Vi får inte ens ett meddelande utan måste själva gå in i appen och kolla, fortsätter Raed.
När Håkan Pettersson kommer in på kontoret i Bråstorp, nämner han också bristen på servicetid som en stor del i förändringen.
– Det verkar som att vi ska köra paket, bara av med det och så iväg till nästa. Jag har kört någon som det stått "extra, extra" hjälp på. Det finns ingen tid att hjälpa till överhuvudtaget.
Hur gör du då?
– Ja vad ska man göra? Man får bli sen till nästa kund.
Håkan tror att det finns arbetsmiljörisker på sikt.
– Det kommer att bli mycket sjukskrivningar, för risken är att folk kommer gå in i väggen.
Något som Camilla Sölvestam också ifrågasätter är om Östgötatrafiken överhuvudtaget provkört systemet innan de sjösatte det. Internt i taxibolaget, säger hon, har man också bytt olika system i bilarna tidigare och det har förekommit barnsjukdomar, men så fort problem rapporterats har det åtgärdats, menar hon.
– Det verkar inte som att det fungerar här. Vi har valt att jobba med de mest utsatta människorna i samhället, äldre, sjuka, personer med funktionsnedsättningar, olika diagnoser och skolbarn med problematik som inte får lämnas ensamma. Man går hem ibland och mår dåligt i hjärtat och magen när man måste behandla folk så här, för att man inte har tid.
– Det som stör mig mest är att man kan programmera datasystem i rymdraketer och rymdbaser, men man kan inte få ett personlogistikprogram att fungera på rätt sätt. Jag tycker att det är märkligt.