"För mig så är att dansa att vara en hel människa", säger kulturstipendiaten Åse Wallberg.
Motala kommuns stora kulturstipendium går nämligen till Wallberg i år.
– Det känns väldigt ärofyllt, det är väldigt kul att få bli uppmärksammad för det man gör.
Och uppmärksammad blir hon:
– När man går runt så stannar folk en och ropar "åh, grattis till stipendiet!" . Så det är väldigt roligt.
Stipendiet gör dessutom Åse Wallberg 43 505 kronor rikare. Det är enligt Motala kommun en krona per invånare i Motala kommun baserat på Statistiska centralbyråns statistik om invånarantal.
– Det som är när man jobbar som danskonstnär, vilket jag säger att jag gör för jag jobbar ju både som dansare och koreograf, är att man måste jobba ungefär 150-200 procent för att få det att gå ihop ekonomiskt. Så en sån här summa gör att jag kanske får lite utrymme för att göra saker som kanske inte ger så mycket pengar.
Wallberg kommer egentligen från Norrbotten. För drygt 12 år sedan flyttade hon till Motala, hon hade då redan bott i Östergötland ganska länge. Hon menar att när man kommer ny till en plats kan det vara så att man inte är riktigt välkommen.
– Men i Motala tycker jag att det var öppna famnen direkt. Och man känner att man blir lyft och synliggjord och får plats, det tycker jag är väldigt tydligt här i Motala.
Hon har "för länge sen" gått Danshögskolan och har även själv varit danslärare. Åse Wallberg initierade starten av danslinjen på Lunnevads folkhögskola. Den satte igång 2002.
– Sen jobbade jag där väldigt länge tills jag började mer och mer frilansa. Och nu jobbar jag mest som dansare, väldigt mycket i jazzdanskollektivet M Art Lab som arbetar för att lyfta och synliggöra jazzdans som konstform, säger hon.
M Art Lab har arbetat mycket i Motala, bland annat under ett två år långt residens.
Åse Wallberg arbetar också i många andra danssammanhang och med olika danskollektiv. Dessutom arbetar hon just nu med en ny konstnärlig utbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Varför har det blivit dans för dig?
– Först höll jag på och tävlade i gymnastik när jag var ganska liten. Men mer och mer så blev det så att jag började känna att jag tyckte om det som var fristående. Och det jag tyckte bäst om av det var att göra allt som var mellan volterna, säger hon och berättar att man då gjorde många egna koreografier.
Det som fått henne att sen fortsätta med det tror hon har att göra med något annat:
– För mig så är att dansa att vara en hel människa. När jag dansar får jag använda varenda del av min kropp, men också intellektuellt, min hjärna behöver verkligen vara där och närvarande. Men också alla mina känslor.
Det handlar om att själv få göra det men också om vad som händer när man möter en publik menar hon.
Åse Wallberg har mycket på gång just nu. Bland annat jazzkonserten "Angular" där jazzdanskollektivet M Art Lab som hon ingår i kommer att dansa till en kvartett musiker. Här är hon dock i sin trädgård.
Hon går gärna på träningspass med dans. Det är kul att dansa utan att behöva ha något ansvar, utan bara för att hon älskar att dansa. Konserter, till exempel med jazz, besöker hon också gärna.
– Och då har jag svårt att stå still, säger hon med ett skratt.
Åse Wallberg har mycket på gång nu. I en jazzkonsert, "Angulär - att sticka ut tillsammans" dansar M Art Lab till en kvartett musiker. Den kommer att spelas under Motala Kulturnatt i höst. Hon gör också föreställningen "Oas" med en kollega i ett annat danskollektiv som Wallberg också är med i. Dessutom håller hon och en kollega från M Art Lab på att göra en föreställning om Norrköpings historia och identitet.
Hon ska ge en annan föreställning på Gotland. Och så medverkar hon en i en barnteaterföreställning.