– Det är vanligast att spökena är kvinnor, säger Peter Ullgren, docent i historia på Linköpings universitet.
Det har sin förklaring. 1600-talets Sverige var ett land i kris och krig. Kvinnorna på godsen och herrgårdarna hade tidigare en tydlig roll.
– De skulle vara som ett ömt läkeblad för att läka sår och medla, säger Peter Ullgren.
Det var kvinnorna som medlade i konflikter mellan tjänstefolk och som skötte de mjuka frågorna som man skulle uttryckt det idag. Männen var de straffande och de som bestämde. Men kriget behövde männen.
– I och med att männen är borta måste kvinnorna ta ytterligare en roll. De måste ta männens roll, säger han.
Det är något som inte uppskattas av alla. Det uppstår historier kring dessa kvinnor. En av dem är Charlotte von Hohenlohe som gifte sig med Ludwig Lewenhaupt. De levde på Charlottenborgs slott som fått sitt namn efter Charlotte. Hon tog hand om godset medan maken var ute i krig. Efter hennes död skapades myter om henne. Andra kvinnor i liknande situation gick samma öde till mötes.
– Man skapar ett jordiskt straff efter deras död och gör dem till spöken, säger han.
Det var inte fråga om några hemska kvinnor utan duktiga företagsledare som drev stora gods i frånvaron av sina män.
Charlotte blev efter sig död Vita frun.
I arbetet med sin doktorsavhandling stötte Peter Ullgren på berättelser som väckte hans nyfikenhet.
– Jag hittade oerhört mycket berättelser om folk som inte kunde sova, säger han.
De visade sig hänga ihop med spöken. Han samlade historierna. Det resulterade i boken "Herrgårdsspöken".
Valet att studera historier om herrgårdsspöken beror både på byggnaderna och på dokumentationen.
– Herrgårdar är perfekt att berätta om, säger han.
Dels finns dessa byggnader kvar och det finns nedtecknade berättelser att utgå från.
– Men i den här boken svarar jag inte på om spöken finns eller inte, säger han.
Berättelserna i boken beskriver snarare den rådande samhällskulturen.
Svarta damen springer runt i slottets trädgård. Man vet inte vem hon är.
– Över tid har de tappat sina namn, men historien lever vidare, säger Ullgren.
Svarta damen sägs ha varit gravid och tagit livet av sig.
– Ett dubbelt brott. Tacka fan för att hon spökar, utbrister Ullgren.
Barnamord var vanligt långt in på 1800-talet. Ogifta kvinnor som i en kärleksaffär blivit gravida dödade sina nyfödda. De döda barnen blev mylingar, spökbarn. Barnlik gömdes under golvbrädorna eller murades in i väggarna.
Även barnskrik lär kunna höras i Charlottenborgs slott.
Det finns olika typer av spöken. Varselspöken, övervakande spöken och sängspöken. Varselspöken kom med bud om någons död. Den som mötte ett varselspöke visste att någon i dennes närhet skulle dö. Övervakande spöken är den snälla typen, som hjälper till att ta hand om huset och varnar människorna för att förhindra brand och liknande. Sängspöken är enligt, Peter Ullgren, de värsta. De som smyger in till folk som sover och drar täcket av dem eller trycker den sovande i ryggen. Vita frun anses nog vara ett snällt spöke.
Det finns ett starkt intresse för spöken.
– Spökhistorier är något som förenar människor, säger Ullgren.