Sommarjobbet
Hur Àr det att jobba hÀr?
â Det Ă€r kul, sĂ€ger Hilma.
â Vi fĂ„r jobba mycket tillsammans sĂ„ vi gĂ„r mest runt och pratar och plockar skrĂ€p, sĂ€ger Ebba.
Kan ni inte visa lite sÄ kan jag ta bilder och frÄga saker under tiden?
â Jo men dĂ„ mĂ„ste vi bara hĂ€mta vĂ„ra grejer.
De gÄr till omklÀdningsrummet i kontorsbyggnaden och kommer tillbaka med handskar och varsin gripklo (som de har för att kunna plocka ergonomiskt).
â Det Ă€r faktiskt mycket mer skrĂ€p Ă€n man tror, sĂ€ger Ebba.
Hon pekar bort mot ett ca hundra meter lÄngt dike som skiljer Ätervinningscentralen frÄn bondens Äkermark.
â NĂ€r vi började hĂ€r var hela det dĂ€r diket fyllt av skrĂ€p. Det tog typ fyra, fem dagar att plocka upp. Det var tandborstar och allt möjligt konstigt som lĂ„g dĂ€r.
Vad gör ni med skrÀpet?
â Vi lĂ€gger det i plastpĂ„sar och stĂ€ller pĂ„ sidan sĂ„ kommer personal och tar hand om det.
En gammal chipspÄse Äker ur en av soppÄsarna och flyger ner i diket. Hilma tar tag i den med sin gripklo.
â Man har ju redan blivit lite arbetsskadad, sĂ€ger Ebba och skrattar lite. Om jag Ă„ker till donken typ och ser saker ligga pĂ„ marken sĂ„ tĂ€nker man bara "men hallĂ„?", "ska ingen plocka upp det dĂ€r?".
Hilma hÄller med.
Ni verkar ha kul ihop. KĂ€nde ni varandra sen innan?
â Nej, vi har lĂ€rt kĂ€nna varandra nu. Det Ă€r ju bara vi tvĂ„ som jobbar sĂ„hĂ€r, sĂ„ man kommer varandra vĂ€ldigt nĂ€ra, sĂ€ger Hilma.
â SĂ„ sent som igĂ„r sa vi att vi ska gĂ„ och Ă€ta sushi nĂ„gon dag, sĂ€ger Ebba.