Maja Johansson är RF-Sisu Östergötlanda sakkunniga i frågor som rör idrott för personer med funktionsnedsättningar. Hon menar att det finns anpassningar som skulle göra idrotten tillgänglig för många fler.
"Samlas här så ska jag gå igenom vad vi ska göra på träningen idag."
Alla som någon gång idrottat känner igen meningen. Minns möjligen också hur svårt Kalle, Lisa eller kanske du själv hade att stå still och lyssna på genomgången. I en annan tid hette det att de som hade svårast för det hade myror i brallan.
Nu vet vi att förklaringen ofta kan vara ADHD, autism eller någon annan NPF-diagnos. För att underlätta för de ungdomar som har den problematiken satsar RF-Sisu nu på att höja idrottsledares kunskaper om NPF. Och vad som kan göras för att ge de ungdomarna det stöd de behöver.
Spela in övningarna som ska göras under träningen och skicka ut dem till gruppen innan träningen. Krävs en del jobb första året. Men sen har klubben en övningsbank som kan användas under flera år.
– Det finns anpassningar som gör idrotten tillgänglig för så många fler. Får ledare bara några få konkreta verktyg för att känna igen symptomen och sätta igång tankesätt som inte är de vanliga tror jag det kommer spinna igång idéer hos varje tränare, säger RF-Sisus Maja Johansson.
Sandra Kindström, som jobbar på barn- och ungdomshälsan i Motala, menar att idrotten gör ett jättestort jobb för att skapa en inkluderande miljö där alla ska känna sig välkomna. Det som är kvar att göra är att nå ut med kunskapen och applicera den.
Är det stora anpassningar som idrotten behöver göra för att underlätta för ungdomar med en NPF-diagnos?
– Nej, jag tror att med lite fantasi och att man vågar släppa lite föreställningar så kan man komma ganska långt, säger Sandra.
En av de föreställningarna rör ämnet som inledde denna text. Samlingar. För när det gäller att göra förändringar där märkte Sandra att det finns ett visst motstånd till när hon höll en föreläsning om NPF för idrottsledare i Motala.
– Jag tyckte det var spännande. När jag sa att det inte behövs någon samling, så var det de som sa att vissa barn som behöver den här samlingen. Ja, men då anpassar vi ju inte längre. Då anpassar vi för dem som har lätt för det. Så det är lite tassemarker, säger Sandra.
Dela upp ungdomarna i olika grupper redan i omklädningsrummet så kan de
Sandra och Maja är eniga om att det inte är bra att börja en träning med att ha en sittande genomgång för barn som suttit i skolbänken hela dagen. Men att det finns alternativ till de traditionella samlingarna man kan göra istället. Som att dela upp dem i små grupper som direkt får inleda träningen med att värma upp.
– Då kommer de igång. Då kan man gå runt och säga: Under tiden som ni gör det här tänkte jag prata lite om vad vi ska fokusera på idag. De flesta barn hör faktiskt bättre och tar till sig bättre när de samtidigt rör på sig. För då är inte hjärnan full av annat. Så ha dem aktiva, ha dem igång, säger Sandra.
Alla barn vill göra rätt för då får de uppskattning av vuxna. Så de som inte gör rätt gör det för att de inte har förmågan att göra rätt.
Vi kan likna det med att alla vill sätta långskottet, men alla lyckas inte hur mycket de än vill.
För personer med NPF underlättar det också väldigt mycket om de har möjlighet att förbereda sig på vad de ska göra. Där tipsar Maja Johansson om att spela in filmklipp på de olika övningarna och skicka ut till gruppen i god tid innan träningen.
– Det kanske krävs lite jobb i föreningen för att filma de olika övningarna. Men nästa år finns de filmerna kvar och kan användas igen. Utnyttja den teknik som finns. Det handlar om att ha en säsongsplanering, säger hon.
Låt barn hålla på med klubborna under genomgången. Det går at köpa in skumgummibollar som inte hörs. För när barn är aktiva lyssnar de bättre, berättar Sandra Kindström.
En annan del de lyfter är bemötandet mot ett barn som spårar ur och blir arg. Istället för att bestämt säga åt barnet att sluta eller gå därifrån så ger Sandra rådet att säga:"Jag tror du behöver gå och ta ett glas vatten och ett äpple. Gör det så kommer jag och kollar hur läget är."
– Då kan man säga, jag märkte att du blev jättearg. Var det något särskilt eller vet du själv varför du blev arg? Så fångar man upp det då, inte inför hela gruppen. För börjar tränarna skälla på en person så sänder man ut signaler till de andra barnen i gruppen att den här personen är det ok att prata så här till, säger Sandra.
Som fortsätter:
– Det är vi vuxna som sänder ut signaler om hur vi kan prata med varandra. Barnen märker också vilka barn som tränaren tycker är jobbiga. Det räcker med att säga var tyst nu. Det är de små subtila grejerna. Nästa gång det barnet kommer så är det något annat barn som säger var tyst nu. Då känner barnet, ok tränarna tycker inte om mig och inte de andra barnen heller. Jag passar inte in.
Något de båda menar också är viktigt att ha med sig som ledare är att barn vill göra rätt. De gör inte fel för att de tycker det är roligt att retas.
– Barn vet att de barn som gör rätt får uppskattning. De tycker vuxna om. Och det är vad alla barn vill. De vill få uppskattning av vuxna, de vill bli omtyckta. Så när man inte gör rätt så är det för att man inte har förmågan att göra det som förväntas.