â Palmgren Ă€r mina förĂ€ldrarnas namn. Jag behöll bara P:et och tog Toivola som Ă€r min mammas flicknamn, hon kom till Sverige som finskt krigsbarn. Jag tycker namnet Ă€r fint, det betyder "hoppets dal" pĂ„ svenska. Och för tvĂ„ Ă„r sedan bytte jag förnamn frĂ„n HelĂ©ne till Hellen. HelĂ©ne lĂ„ter sĂ„ gnĂ€lligt. Fast det hjĂ€lpte inte sĂ„ mycket att byta, alla jag kĂ€nner sĂ€ger Ă€ndĂ„ HelĂ©ne.
YrkesmĂ€ssigt Ă€r du numera nĂ„got av en mĂ„ngsysslare.â Jo, jag Ă€r ju frisör och jobbar med det, bĂ„de hos mig och hos folk som av olika anledningar inte kan eller vill ta sig till en salong. Sedan jobbar jag med massage, jag Ă€r utbildad massör.
För nÄgra Är sedan utbildade jag mig till medieproducent och grafisk illustratör och gör annonser och sköter sociala sidor Ät företag.
Och sÄ Àr jag konstnÀr, men det gÄr inte att leva pÄ bara det.
Vad betyder konsten för dig?â Det hĂ€nder nĂ„got i en nĂ€r man skapar. Man fĂ„r ut kĂ€nslor och det gör att man mĂ„r gott. Jag anvĂ€nder olika tekniker, i olika perioder. Akryl, tovning, grafik och fotografi. Jag har Ă€lskat att rita sedan liten och ville utbilda mig konstnĂ€rligt, men utbildade mig till frisör i stĂ€llet. Ăven dĂ€r har jag mycket nytta av mitt estetiska sinne.
Skulle du vilja jobba med konst pĂ„ heltid?â Nej, pressen skulle bli för stor. Ăr man etablerad konstnĂ€r förvĂ€ntar sig folk att man ska ha en viss stil. Nu kan jag göra vad fan jag vill.
Du bor pĂ„ ett stĂ€lle som inspirerar till skapande.â Ja! PĂ„ kartorna stĂ„r det Ervasteby kĂ€llgĂ„rd, men vi kallar det Rospiggetorpet. Det byggdes ett litet torp pĂ„ platsen 1672, och en som hette Nils Rospigg bodde hĂ€r. Sedan har huset byggts ut runt torpet. Jag Ă€lskar att bo hĂ€r, att pyssla i trĂ€dgĂ„rden och att bara kunna kliva rakt ut i skogen. Vi har bott hĂ€r i 26 Ă„r nu.
Verkar stabilt, men det har varit lite instabilt ocksĂ„.â Jag led av yrsel och huvudvĂ€rk i mĂ„nga Ă„r, sökte lĂ€kare och fick höra att det berodde pĂ„ stress och gick en kurs i stresshantering. Men problemen höll i sig. Sommaren 2014 blev jag jĂ€ttedĂ„lig, tappade synen och mĂ„dde fruktansvĂ€rt illa. Det blev ett nytt besök pĂ„ vĂ„rdcentralen. De undersökte om det var kristallsjuka, men nej. Sedan trodde de att jag hade panikĂ„ngest och erbjöd mig psykofarmaka. Det ville jag inte ha eftersom de inte var sĂ€kra pĂ„ diagnosen.
Men det visade sig vara nĂ„got annat.â Ja. Jag rĂ„kade springa pĂ„ en lĂ€kare jag kĂ€nner. Han frĂ„gade om nĂ„gon kollat inne i huvudet pĂ„ mig och det hade man ju inte gjort. Jag bytte vĂ„rdcentral, till den hĂ€r lĂ€karen och fick göra en magnetröntgen. Det visade sig vara ett hemangiom. Ett litet blodkĂ€rlsnystan i lillhjĂ€rnan hade krullat ihop sig och lĂ€ckt flera gĂ„nger. LĂ€karen sa att det inte var en frĂ„ga om utan nĂ€r det kommer att blöda igen och att en ny blödning kunde vara livshotande. Jag opererades i maj 2015.
Hur mĂ„r du nu?â Yrseln försvann, det Ă€r jag evigt tacksam för. Den var sĂ„ himla otĂ€ck. Men jag blev överkĂ€nslig, mot bland annat ljus och ljud. Den första tiden kunde jag inte lyssna pĂ„ musik, inte ens pĂ„ lĂ„g volym. BesvĂ€ren finns kvar Ă€n, Ă€ven om de minskat lite. Men jag Ă€r tacksam att jag lever.
Hur vill du beskriva dig sjĂ€lv?â Jag Ă€r riktigt duktig pĂ„ fĂ€rg och form. Och sĂ„ Ă€r jag ombytlig och envis, det kan vara bĂ„de bra och dĂ„ligt. Jag skulle vilja vara mer strukturerad. ("Bra pĂ„ att vara hĂ€r och nu", sĂ€ger maken Micke nĂ€r han serverar kaffe).