Idun är inte som många andra 13-åringar, vågar jag påstå. Hon känns lite klokare, lite modigare och mer erfaren eftersom hon vet att livet kan förändras kvickt.
Idun måttar vant kaffe i bryggaren hemma i familjens lägenhet efter att ha frågat om jag vill ha och ställer sedan fram en kopp och ett paket mjölk på bordet.
Det är Idun själv som har bjudit in till att prata om sin sjukdom.
– Jag gick i femman och en dåvarande klasskompis frågade varför jag hade en kal fläck i bakhuvudet stor som en femkrona. Efter någon månad började håret falla av. Till slut stod jag över toaletten när jag borstade. Det låg hår i sängen och till och med i skolböckerna, säger hon.
Idun berättar att hon fick ta ett flertal blodprover hos läkare men att de inte hittade något fel. Först vid ett besök på US misstänkte man att det handlade om Alopecia som innebär att kroppens immunsystem låter alla hårsäckar gå in i vilostadier varpå håret faller av.
Efter en tid växte Iduns hår ut igen men så runt jul 2016 började håret att falla av ytterligare en gång. Alopecia är ingen fysiskt farlig sjukdom även om den kan vara nog så psykiskt påfrestande.
– Jag har varit väldigt öppen på skolan men självklart är det jobbigt att behöva förklara om och om igen när folk frågar. Jag vill inte göra så stor sak av detta, säger Idun.
Att få frågor om hon har cancer är påfrestande. Likaså vetskapen om att ingen kan svara på om hon kommer att tappa håret igen. Idun medger att hon har dåliga dagar då hon känner att hon ”har världens sämsta självförtroende”. Nästa dag tänker hon:
”Den här sjukdomen går inte att göra något åt så vänj dig”.
– Samtidigt vill jag ju ha möjligheten att kunna välja om jag vill ha långt eller kort hår.
Idun visar upp en bild innan Alopecian drabbade henne. Då gick hon i femman, hade långt hår, en rosa tröja och läppglans. I dag klär hon sig mer som en pojkflicka, byxor och pikétröja. Klänning skulle hon inte vilja ta på sig. Varför det blivit så kan hon inte riktigt säga. Samtidigt tror hon inte att kläder och smink hade varit av större intresse om hon hade haft långt hår nu.
Idun tillbringar sedan några år mycket tid i stallet där hon känner att hon kan vara sig själv.
– Hästarna accepterar mig för den jag är, frågar inte utan lyssnar trots att de inte kan svara, säger hon.
Men även kompisarna och vuxna i stallet är viktiga för Idun och i maj, i samband med Nyckelbydagen, utsågs hon till Årets skötare.
Ett annat intresse som följt Idun sedan barnsben är historia. När hon börjar diskutera Drottning Kristina och andra kungar och händelser börjar jag pinsamt sjunka djupare ner i stolen. Jag hänger inte med. Idun spänner blicken i mig och verkar förvånad över att jag inte gör det...
– I ettan handskrev jag tre sidor om Gustav II Adolf, säger hon och skrattar till.
Intresset kommer från hennes pappa som tidigt läste De tre musketörerna för Idun om kvällarna istället för traditionella barnböcker.
Redan som liten, berättar hon, hade hon också helt andra framtidsdrömmar än de andra tjejerna i klassen.
– De ville bli frisör, prinsessa eller superartist. Jag ville bli historieprofessor eller lärare.
Vill du fortfarande det?
– Japp!