Ett för lÄgt blodsocker kan fÄ en att kÀnna sig "riktigt dÄlig", enligt Anneli. Det vet hon av egen erfarenhet. "Benen blir som gelé, man kan inte tÀnka och man blir jÀtteskakig och svettig", berÀttar hon.
Ing-Marie Halldan glĂ€ntar pĂ„ dörren till lĂ€genhetshuset i Motala. I köket vĂ€ntar kaffe och havrekex â och föreningskollegan Anneli Carlsson. De tvĂ„ kvinnorna Ă€r bĂ„da med i Diabetesföreningen för Motala, Vadstena och Mjölby.
Diabetes har de haft lĂ€nge nu â Ing-Marie sedan mitten pĂ„ 1990-talet och Anneli sedan 2006.
â Jag hade inga symtom. Min pappa fick ett samtal frĂ„n en slĂ€kting som talade om att han hade fĂ„tt diabetes och dĂ„ var det bara jag och min bror kvar. För mig var det inte frĂ„gan om jag skulle fĂ„ det, utan nĂ€r jag skulle fĂ„ det, berĂ€ttar Anneli.
Efter en provtagning framkom det att hon ocksÄ hade diabetes.
Ing-Marie lyssnar och nickar till föreningskollegans berÀttelse. Hon framhÀver att diabetes pÄverkar alla drabbade olika. SjÀlv blev hon vÀldigt sjuk.
Allt började med en influensa under hösten 1993. Ing-Marie var sjuk i tre mÄnader, med bÄde halsfluss och lunginflammation. Hon beskriver minnet av en ofattbar trötthet.
â Jag bara sov och jobbade. Sedan hade jag ett fruktansvĂ€rt dĂ„ligt humör och det Ă€r verkligen inte jag.
Ibland tror mÀnniskor att diabetiker Àr onyktra nÀr de fÄr lÄgt blodsocker, eftersom det kan pÄverka bland annat balans och tankeförmÄga. "Folk vet inte och dÄ tittar de bara och tÀnker att 'den dÀr har fÄtt i sig nÄgonting'. Det Àr jÀttesorgligt, för det kan ju faktiskt vara sjukdomar", sÀger Ing-Marie.
Samtidigt var Ing-Maries blodsocker högt â och det skulle snart visa sig att hon hade fĂ„tt diabetes.
â Sedan har jag det i slĂ€kten ocksĂ„. BĂ„de mormor och mamma hade det.
Hur var det att fÄ beskedet om en livslÄng sjukdom?
â Det var nog lite chockartat, trots att man hade i bakhuvudet att bĂ„de mormor och mamma hade haft det. Man tĂ€nker Ă€ndĂ„ inte att man sjĂ€lv ska fĂ„ det. Inte tĂ€nkte jag att det var det heller, nĂ€r jag var sĂ„ trött och ilsken, utan jag tĂ€nkte att det var infektionen eller vĂ„rtrötthet. Jag skyllde pĂ„ allting, men inte diabetesen, sĂ€ger Ing-Marie.
Diabetes Àr ett samlingsnamn för nÄgra sjukdomar som alla ger för mycket socker i blodet. Förutom typ 1-diabetes finns typ 2-diabetes och graviditetsdiabetes. Typ 1-diabetes utvecklas oftast nÀr man Àr barn eller i tonÄren, men du kan Àven fÄ sjukdomen som vuxen. (KÀlla: 1177)
Hur mycket kunskap hade ni om diabetes nÀr ni insjuknade?
â Lite kanske, men inte tillrĂ€ckligt tydligen. Man visste ju vad det handlade om, eftersom man hade det sĂ„ nĂ€ra, men man slĂ„r ju gĂ€rna bort det lite, sĂ€ger Ing-Marie.
Anneli nickar, fyller i:
â Jag visste bara att mamma tog sina sprutor. Man kanske inte förstod att det Ă€r dödligt.
För det kan det faktiskt vara. Om blodsockret blir riktigt lÄgt och man inte fÄr hjÀlp sÄ kan sjukdomen ge förödande konsekvenser.
â Det kan gĂ„ riktigt illa, det ska man vara medveten om, konstaterar Ing-Marie.
BÄde Ing-Marie och Anneli sitter med i Diabetesföreningens lokala styrelse för Motala, Vadstena och Mjölby. Ing-Marie Àr ordförande och Anneli Àr kassör. Inom föreningen trÀffas diabetiker och utbyter erfarenheter.
Hur var det att gÄ frÄn "frisk" till att helt plötsligt ha en livslÄng sjukdom att förhÄlla sig till?
â Jag var nog rĂ€tt positiv, sĂ€ger Anneli.
Det var Ing-Marie ocksÄ.
â Jag tĂ€nkte att det Ă€r sĂ„ mĂ„nga som lever med diabetes och "det Ă€r inte sĂ„ farligt". Men det kan det ju vara... Man kanske inte riktigt förstĂ„r allvaret alla gĂ„nger.
Det Àr bra att som anhörig ha kunskap om diabetes och reagera pÄ blodsockersignaler. "SjÀlv sÄ gör man inte alltid det. Man kan tÀnka att det Àr nÄgot annat, innan man lÀr sig de dÀr signalerna. Det kan ocksÄ Àndras under livet. Blodsockret kan börja gÄ ner snabbare och dÄ hinner man inte alltid med", sÀger Ing-Marie.
Hon funderar innan hon fortsÀtter:
â Men egentligen sĂ„ tĂ€nkte jag nog mycket. Min mamma dog ganska tidigt, innan jag blev sjuk i diabetes. Hon hade det ocksĂ„, med komplikationer och hjĂ€rt- och kĂ€rlproblem. Det fanns sĂ„ nĂ€ra, men Ă€ndĂ„ tĂ€nkte jag inte. Det Ă€r klart att jag blev lite rĂ€dd nĂ€r det vĂ€l slog till. Jag tĂ€nkte att "jag vill inte sluta som mamma". Hon blev bara 55 Ă„r.
Samtidigt gÄr det att leva ett relativt normalt liv med diabetes. Det vill de bÄda kvinnorna förmedla.
â Man vill leva "som vanligt" â och det kan man i mĂ„ngt och mycket göra. Sedan finns det alltid dĂ€r och alla Ă€r vi olika och reagerar olika, fastslĂ„r Ing-Marie.