Enligt Smittskyddsinstitutet har två personer vårdats på svenskt sjukhus för rabies de senaste 30 åren.
Båda avled.
Det första fallet var en man som rest till i Indien och som insjuknade efter återkomsten till Sverige (1974). Det andra fallet var en kvinna som hade besökt Thailand (2000). Båda hade blivit smittade av en sjuk hund.
67-årige Klas Johansson som är en van resenär (han åker utomlands omkring tio gånger per år sedan pensionen) känner till dessa fakta.
– Visst är det obehagligt, men jag kan inte gå och oroa mig varje sekund. Just nu får jag den vård som finns att tillgå och det är bara att hoppas att allting blir bra till slut, säger han efter att nyligen kommit hem från en vecka i turistparadiset Alanya i Turkiet.
Han blev, efter en lång morgonpromenad, biten av en hund som utan förvarning attackerade honom bakifrån.
– Jag kände smärta i vänster knäveck och vände mig om.
– Där stod han, det var en typisk gatuhund, och skällde och verkade redo att ge sig på mig igen.
– Jag skrek så högt jag kunde och stampade med fötterna i backen och plötsligt sprang han iväg.
Hemma på hotellet igen pratade Klas med dottern Maria Rudberg som befann sig i Alanya och efter en del turer fram och tillbaka kom han under snabb vård för det blödande såret.
– Först blev jag skjutsad till ett mindre sjukhus där jag fick en stelkrampspruta och smärtstillande tabletter.
– Därefter bar det iväg till ett större lasarett där en läkare till slut gav mig en vaccinationsspruta mot rabies.
Dagen efter gick flyget hem till Sverige och fortsatta behandlingar på infektionskliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Här fick Klas ytterligare en spruta mot rabies.
Dessutom beställdes, på stående fot från Stockholm, immunglobulin (antikroppar) som vid det aktuella tillfället inte fanns tillgängligt på US.
Johnsson berömmer sjukvården i Turkiet och Sverige.
– Utan insatserna där nere och här hemma hade det förmodligen varit kört för mig.