I ett skyddsrum, i källaren på grannfastigheten, har Tommy Jerhammar normal sitt förråd. Men varför inte visa upp sin konst i rummet som kanske aldrig varit använt till det som det byggts till.
För att titta på konst krävs inga förkunskaper eller höga studier. Det är bara att våga vara nyfiken. Så låter det när konstnärer på årets konstrunda, arrangerad av Norra Vätterns Bild och formkonstnärer, ger råd till oss helt vanliga och kanske okunniga.
– Våga prata med konstnären, säger Tommy Jerhammar till den som känner sig osäker.
– Men jag säger egentligen att det är betraktaren som äger tolkningen, fortsätter han och förklarar att man måste inte tycka att all konst är vacker eller att man förstår precis vad konstnären vill.
Men passar konstrundor för alla och vad ska man göra som konstnovis? Frågan hänger kvar.
– Vi har våra samlingsutställningar, som på K-ringen, och där får man ett utsnitt av allt som finns på rundan. Då kan man utgå från det och välja vad man blir nyfiken på. Men annars är det mest att inte krångla till det, säger Anki Gunnbäck, som själv ställer ut hemma i Korskrog.
Anki Gunnbäck i Korskrog säger att hon har svårt för att bestämma sig. Konst är mycket och för henne både måleri, grafik, keramik och massor med skrot som också blir konst.
Men varför ska man titta på konst?
– Du får en massa insikter och inputs. Konstigt kan det vara, säger Ann Brehmer men tillägger att genom att titta på konst öppnas ibland en dörr för en ny insikt.
Själv vill hon visa på naturen och sätter ut tomma ramar i skogen för att den som går förbi ska stanna upp, bli nyfiken och kanske våga se närmare.
Gör man konsten svårare än vad det är?
– Ja, ibland. Men det handlar egentligen bara om att se. Åk och titta, var öppen för det du ser, säger Brehmer.
Under rundan finns så mycket att välja på. Allt från bruksföremål i keramik till stora och små så kallade installationer, video, skulpturer, textil och tavlor av alla slag. Men också serier. Och då uppstår fråga om det är konst.
– Det är nischat, säger Emelie Wedhäll, serietecknare, som tror att många kanske inte förstått bredden av konst.
Elin Juberg berättar att hon bland annat gillar att få trä till att se ut som böljande tyg, som i rosetterna som hon gjort till sin konst tillsammans med mycket annat inom träbildhuggeri.
Elin Juberg berättar att hon alltid fascinerats av storslagna miljöer och byggnader och insåg till slut att det var utsmyckningarna hon egentligen såg.
– Det gjorde att jag blev bildhuggare i trä, säger hon som en enkel förklaring.
Wedhäll fyller i att det är viktigt att hämta inspiration från olika håll.
Men är konst ändå inte lite "scary"?
– Tror att det var mer förr. Då var det "jag är konstnär" och så var det lite svårt. Men det är varmare nu, fler släpps in och alla får vara med. Det har blivit mer "kom hit och se" och att man kan förstå att man kan göra själv, säger hon.
Hon har ritat serier sen hon var i tonåren, publicerats på många håll och nästa år kommer böckerna. För Emelie Wedhäll är serier konst, ett sätt att uttrycka sig och att skapa något som kan få andra att skratta.