Ann Lövgrens barnbarn i USA, Clara snart nio månader, behövde barnomsorg. Sagt och gjort övertalades svärmor Margareta Isacsson att åka dit och hjälpa till. Thomas Isaksson följde med på resan en vecka för att installera sin mor i Santa Rey i Kalifornien.
Ann Lövgren, som driver Mallbodens café och vandrarhem, har fyra barn varav tre bor i USA. Ett av dem är Catarina med en snart nio månaders bebis, Clara. Men att ha barn på förskola i USA är ingen självklarhet.
– Det skulle kosta 1 300 dollar i månaden, säger Margareta när vi möts på caféet i Motala, som även drivs av hennes son Thomas Isaksson.
När familjen i Kalifornien i mitten på februari 2025 inte hade någon lösning på barnvakt, efter att Claras farmor varit där, fick Margareta frågan från Ann.
– Eller det var mer ett påstående. "Då vet du Maggan, då får du åka".
Hon skrattar åt minnet och fortsätter:
– Jag säger aldrig nej, varför ska jag det?
Margareta Isacsson har levt ett mycket aktivt liv. Hon tycker att ålder bara är en siffra. Hon uppmanar andra att göra det de drömmer om, inte tveka.
För drygt sex år sedan blev Margareta ensam. Men hon lever ett aktivt liv och har alltid gjort. Hon var bland annat en av de första kvinnorna som cyklade Vätternrundan. Därtill åkt Vasaloppet, sprungit Lidingöloppet och Stockholm Marathon.
Rest har hon också gjort tidigare. Sju gånger har hon varit i USA, men aldrig som au pair.
Hon berättar hur sonen Thomas hjälpte henne att planera inför färden och både han och ytterligare en son, Claes, följde med på resan. De stannade kvar i en vecka för att se till så att deras mamma kom väl tillrätta.
Det var en omställning att möta en sju månader gammal bebis.
– Jag hade aldrig sett henne och det är klart att det var ovant med blöjor och välling. Det var en anspänning först att ta hand om någon annans barn. Jag har ett barnbarn som är 25 år, säger Margareta och skrattar.
– Men Clara är ett väldigt lätthanterligt barn, vi fann varandra.
Margareta Isacsson, 79, är nyss hemkommen från USA där hon varit Au pair till sitt bonus-barnbarnsbarn i nästan två månader.
Hon berättar hur hon runt klockan åtta på morgonen började sin arbetsdag. Först skulle Clara kläs och efter välling var det dags för gröt. De tog ofta promenader i omgivningarna och besökte även en stor lekpark där de kunde sitta och titta på andra barn.
När Clara vilade kunde även Margareta ta igen sig en stund i hemmet.
– Då satt jag och läste Motala tidning, varje dag.
Vardagarna blev ganska långa, medger hon. Ibland till klockan 17.30. Men Margareta passade även på att ta med Clara till biblioteket för sagostunder samt på träffar med en mammagrupp.
Hon upplevde att amerikanerna var välkomnande och intresserade av henne. Även språket kunde hon hantera och utveckla, när tidigare minnen väcktes.
– Jag kom på ord när jag pratade med andra och hörde dem prata.
Under de nästan två månader som Margareta var i USA hann hon även med flera utflykter tillsammans med familjen. På våffeldagen gräddade hon våfflor som hon bjöd på och på fettisdagen blev hon hembjuden till ett gäng damer som alla kom från Sverige.
Margareta upplevde att tiden i USA gick jättefort.
Nyligen landade hon i Sverige igen och hon har fått kommentarer om sitt äventyr som "vad tufft".
– Men vad är det för märkvärdigt med det? Jag har gjort många roliga saker i mitt liv, varför inte göra det här?
Däremot medger Margareta att hon nu efteråt även slagits av lite mer negativa tankegångar, vad som hade kunnat hända så långt hemifrån.
– Jag kunde ha fått en propp eller ramlat och brutit mig. Men mitt fokus var, jag är här och nu!
I juni fyller hon 80 och det ska firas med en båttur på Kung Sverker.
– Jag tycker om att ha folk omkring mig. I den här åldern träffar man mest folk på begravningar. Släkten krymper och det blir färre spontanresor. Man måste nästan bjuda in till något, säger Margareta Isacsson.