Det är rent och fräscht i bostaden där så många katter för en kortare tid ska husera tillsammans. Och det är välorganiserat med kattlådor på olika platser, samt matskålar med foder anpassade för varje katt.
Esmira Zecevic ser lite trött ut men skrattar gott och bjuder in till vardagsrummet där det är möblerat med klätterträd. På golvet ligger diverse kattleksaker.
Hon berättar om när hon och maken Cerim köpte två Maine Coonkatter till dottern i julklapp när hon flyttade hemifrån för elva år sedan, för att hon inte skulle känna sig så ensam när hon kom hem från jobbet. I själva verket, erkänner Esmira, var det hon som kände sig ensam. Men att hon tio år senare skulle vara diplomerad kattuppfödare var ingen plan, även om maken är veterinär och familjen under årens lopp haft flera olika sorters djur.
– När vi köpte katterna till Monika klickade det till i mig, jag ville också ha, säger Esmira.
Den första blev en hane, Dino, men så småningom skaffade hon honkatter istället och började på så vis ägna sig åt avel.
– De första två åren behöll jag en unge ur varje kull, säger Esmira men avslöjar att om maken hade fått bestämma så hade alla fått vara kvar eftersom kärleken till katterna ofta blir så stor.
– Vissa har jag fått sälja utan att tala om det, säger hon och skrattar.
I ett eget rum bor nu Ginger med sina tolv ungar som föddes den elfte november. Redan innan förlossningen sov Esmira ofta i rummet för att kunna övervaka kattmamman. Efter födseln händer det fortfarande att hon sover kvar, eftersom hon sedan en månad tillbaka flaskmatar bebisarna var tredje timme för att underlätta för Ginger som inte kan dia alla samtidigt.
– Nu har morsan och Ginger delad vårdnad, skojar dottern Monika som ofta kommer på besök för att hjälpa till.
Esmira berättar om hur katten växte sig mycket stor och familjen var lite orolig över att hon väntade väldigt stora ungar - eller många. På utsatt tid signalerade honan att det var dags. Monika och Esmira höll sig i närheten av henne när den första ungen kom ut. Efter att åtta kattungar kommit till världen, tog det stopp. Men Esmira kände att det fanns fler kvar i Gingers mage så hon ringde till Cerim som lämnade veterinärkliniken för att komma hem och hjälpa till. Katten fick värkstimulerande. Därefter kom snart ytterligare två ungar och familjen trodde att förlossningen var över.
Men när Esmira och Cerim hade gått ut på balkongen för en rökpaus ropade plötsligt Monika ifrån kattrummet: "Mamma, det är en moderkaka som tittar på mig."
– Jag fick kortslutning, säger Monika och brister ut i skratt.
Det var den elfte ungen.
Esmira minns vad hon tänkte i den stunden: "Snälla sluta!"
Men först efter kattunge nummer tolv kunde Ginger pusta ut. Och familjen också.
Hittills har de inte hört talas om någon annan kattmamma som fött tolv ungar vid samma tillfälle, inte heller den kattförening Esmira tagit kontakt med.
Även om det blev en ovanligt stor leverans, vanligare är mellan 4–6 ungar, älskar hon alla högt och hanterar dem varsamt när de kryper upp i hennes knä för att bli matade med nappflaskan.
– När man ser dem växa och att de är pigga och glada, då får man känslan att man har gjort något bra.