Susanne startade sitt första företag när hon var 23 år. Då drev hon Bääboden i Nedralid och anordnade också lammsafarin under säsong. Innan hon fick barnen Harry och Fanny jobbade hon också som fårklippare och avbytare hos mjölkproducenter, via egen firma.
Vad pluggade du på gymnasiet?
– Teater, säger Susanne och brister ut i ett högljutt skratt och fortsätter:
– Men jag tror att jag har entreprenörskapet i blodet, säger hon och berättar om förfadern, fem generationer bakåt, Johan Albrecht Pripp som startade det kända ölbryggeriet och hur hennes farfar drivit mäklarfirma.
När Susanne för några år sedan bodde i Styra utanför Motala, var inriktningen lammproduktion. Redan då försökte hon hitta de små extra detaljerna som kunde locka besökare till gården ur ett event-perspektiv. Lammsläpp blev ett återkommande inslag. Hon och maken sålde även lokalproducerade produkter till andra gårdsbutiker samt restauranger.
Så småningom skildes paret åt.
– Vi tappade väl bort varandra mellan 420 får.
Efter det har Susanne provat på att vara anställd. Både inom tillverkningsindustrin, som personlig assistent och inom restaurangbranschen.
– Men det är svårt när man tidigare drivit eget. Jag är för kreativ, driven och vill få utlopp för mina idéer – det finns sällan utrymme för det som anställd.
För 2,5 år sedan tog i dag 39-åriga Susanne steget och började plugga affärsutveckling. Tidigare praktiska erfarenheter av företagande kompletterades med teoretiska och sedan några månader tillbaka driver hon eget igen, med inriktning på landsbygdsturism.
– Jag tycker att det är viktigt att visa upp gårdarna för dem som inte vet varifrån allt kommer. Jag ser affärsidéer i allt, medan de som bor där själva kanske bara ser sitt hem och sin vardag.
På frågan om det inte redan finns entreprenörer som är bra på att marknadsföra sina verksamheter, svarar Susanne att hon tror att även de som kommit en bra bit kan behöva lite hjälp.
Hennes vision är att synliggöra landsbygden året om, genom plattformen "Visit Landsbygden" där besöksmålen presenteras, var man kan bo, äta, handla och uppleva saker. Susanne vill också skapa ett nätverk för samverkan mellan de medverkande besöksmålen, där man kan jobba vidare med samarbeten, affärsutveckling och paketering. Målet är att kunna samarbeta med verksamheter i hela landet.
Men Susanne, som är ensamstående mamma med två barn varannan vecka, nöjer sig inte bara med att driva en firma. Till sommaren öppnar hon också en glassvagn vid Jerusalemsbadet med lokalproducerad glass.
– Det är inte högsäsong för affärsutveckling då, men det är en perfekt säsong för att öka min trovärdighet och inte bara komma med teorier utan också göra resan själv.
Uppkallad efter dottern blir namnet på glassvagnen Fröken Fannys. Här kommer Susanne själv att jobba alla dagar i veckan, om det inte blir för mycket regn, för då tänker hon dra vagnen till någon annan plats, där det finns mer folk, säger hon.
Hur ska du orka jobba så mycket?
– Så länge man gör något som är roligt. Jag har ju varit både bonde och servitris, säger hon och skrattar.
I dag har Susanne Pripp ett kontorsrum i lokalerna hos Svecia Travels på Poppelgatan.
Känns det aldrig ensamt att vara egen företagare?
– Jag hyr ju inte bara kontor utan även jobbarkompisar!
Mer allvarligt framhåller hon vikten av att kunna bolla idéer med andra som har "företagsglasögonen" på. Inte bara anhöriga som kanske är mer oroliga över hur det ska gå.
– Det är jätteviktigt att lyssna på "rätt" personer.
Susanne tycker att hon befinner sig på en bra plats i livet nu.
– Jag har väldigt mycket erfarenheter av olika saker och har lärt mig av misstag och erfarenheter. Förut var jag mer spontan. Nu är jag mer eftertänksam, med strategier och planer. Fast glassvagnen blev lite mer spontan, tillägger hon och skrattar igen.
– Jag har alltid velat jobba med glass. Det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse. I alla mina affärsidéer har det funnits med glass, men det har inte blivit verklighet förrän nu.
Susanne ger intryck av att vara både eftertänksam och övertygande när hon pratar – men också lite busig.
Hon nekar inte till den observationen.
– Jag är lite som Pippi Långstrump säger mina vänner. Jag går min egen väg, är stark och gör saker på mitt sätt.