Ulrika pysslar allt möjligt för att ta tillvara på gamla saker. Och för att hon tycker det ska finnas presenter till alla.
Lampor av gamla leksaker, hemstöpta ljus och långa rader av begagnade kläder. Allt står redo i det gamla stationshuset när vi kommer dit för en smygtitt några dagar innan öppning. Ulrika och Jörgen Pärneblom slår sig ner vid ett litet köksbord efter två hela dagar av bärande till den blivande loppisen Prylstationen.
– Vi har fullt av saker och möbler i trädgården och källaren. Mycket är ju vårat egna. Jag har ju varit en riktigt horder, medger Ulrika och ler.
Men mycket kommer också från familjeföretagets åkeri som bland annat flyttpackar och tömmer dödsbon. När ägarna inte vill ha kvar alla saker och möbler frågar Pärneblom alltid om de kan sälja dem på loppis, eller skänka direkt till behövande i Motala. Exempelvis har de samarbetat med den lokala välgörenhetsorganisationen "Motala medmänniskor".
– En gång fick vi höra om en mamma med en fyraåring son. De önskade sig något att lägga kläderna i, säger Ulrika.
Jörgen fortsätter:
– Då upptäcker jag när jag bär in byrån, att här finns ju ingenting mer än en säng.
Jörgen grät när han kom hem till Ulrika och sade: "Det är så eländigt det här, de har ingenting."
– Pojken satt på en pall och som bord hade han en annan pall, berättar Ulrika.
Det blev skytteltrafik mellan Pärnebloms lager och den nästan tomma lägenheten. En säng till, en soffa, gardiner, mattor, en bokhylla och leksaker.
– Det blev ett hem till slut, och vi fick vänner för livet.
Ulrika och Jörgen Pärneblom ser fram emot att öppna Prylstationen. Men det är bara en del av deras sysselsättning. De lägger stort värde vid att åka med saker och möbler till behövande i Motala.
De har fler berättelser på lager. Om ensamma äldre och barn till tiggande föräldrar.
– Man tror ju inte att det är så i Motala, säger Ulrika.
Men det är det och därför vill de fokusera på att hjälpa lokalt. Genom att skänka loppisens överskott i till Motalas medmänniskor och genom att fortsätta köra ut saker.
– Vi kommer ha en låda här tänkte vi där man kan få önska om det är något särskilt man behöver, berättar de.
Tidigare har de haft ett rum för loppis på Södergården, men nu har de en egen lokal.
– Vi har inget kontrakt så nu får vi låna bara för en test här, förklarar Jörgen.
Per Olsson som lagt många år på att restaurera det gamla stationshuset är positiv till testet.
– Mitt mål är att få det användbart, ska det finnas kvar måste det användas.
Vad har ni för provperiod?
– Vi har inte skrivit något men vi är överens. Vi tänker ett halvår, säger Per Olsson.
Prylstationen är belägen i det gamla stationshuset på Östermalmsgatan 110, precis vid järnvägen och strax bakom Hasses cykel.
Generellt kommer loppisen vara öppen onsdag, fredag och lördag. Men det kan variera, om exempelvis någon av sönerna på 22 och 27 år får en stund över.
– Vi kan gå hit och öppna när man vill lite i och med att vi bor 100 meter bort bara, säger Ulrika.
Ulrika skiner upp när hon visar sitt presentbord. "Jag älskar att pyssla", säger hon och visar upp ett "smyckeslam".
Kläder går alltid åt, menar Ulrika Pärneblom.
En gubbhörna med klistermärken och sladdar, en kokvrå med bord och stolar och köksskåp, ett långt bord med presenter och pyssel av återbruk, och så ett rum med kläder och leksaker.