Det är svårt att hitta en parkeringsplats under lördagsförmiddagen i anslutning till Motala griftegård. Enskilda, par och familjer packar upp blommor och ljus och går sedan längs gångarna för att söka upp sina anhöriga. Det är kyligt i luften men griftegården är vacker i sin välskötta höstskrud och ljudet från porlande vatten hörs från flera håll på anläggningen.
Jan och Yvonne Karlsson är på plats för tända ljus och sätta nya blommor hos sin dotter som gick bort i september i fjol. En dag som denna är sorgen extra tung att bära.
– Tiden läker inga sår och tårarna tar aldrig slut, säger Yvonne.
– När man går och lägger sig kommer tankarna, säger Jan Karlsson som även förlorat alla familjemedlemmar på sin sida.
– Det är bara jag kvar, säger han.
Yvonne berättar att hon går till griftegården ganska ofta, en till två gånger i veckan. Det händer även att hon tar med sig lite kaffe vid sina besök.
Att förlora ett barn har förändrat hennes livsinställning, berättar hon.
– Jag struntar i småsaker numera, tar inget för givet och har blivit mer ödmjuk.