KLASSISKT/BALETT
”Svansjön” av Pjotr Tjajkovskij, en förkortad version i bearbetning av Ingvar Karkoff. Robotsvanmusikremix: Carl Unander-Scharin
Medverkande: Musica Vitae under ledning av dirigent Fredrik Burstedt, violinsolist Dorota Siuda samt robotsvan, skrotmarionett och mekaniska dockor.
Regi: Åsa Unander-Scharin.
Plats: Folkets hus, Motala Convention Centre.
Publik: Knappt 100 personer
Baletten” Svansjön”, ja det låter ju vackert och traditionellt, men skippa det sista yttrandet. Den här kortversionen var förvisso mycket vacker musikaliskt sett, men i en helt ny dramaturgisk och koreografisk tappning. Ja, vi fick se en liten grupp ballerinor från Musikskolan som inledning till konserten, men sedan släpptes en helt ny värld fri.
För min del så var det bitvis spännande att se balett tolkad i dess mest avskalade form via en mekanisk ”Black Swan”, som förde tankarna till en oljeskadad fågel, drömlika sekvenser som liknade Rorschachtest samt singlande fågeldun, ett slags vemod i kubik, men, plågade robotar och mekaniska skapelser drog emellanåt fokus från den underskönt tolkade musiken.
Visst fanns det inslag på filmduken under konserten som var fantasieggande, som de sekvenser som närmast förde tankarna till stumfilmens barndom samt underbara fyrverkerier, men som helhet upplevde jag att det som hände på filmduken mest kändes påklistrat och störde musikupplevelsen. Att ge en kortversion av ”Svansjön” fungerade annars utmärkt, verket komprimerades till själva essensen av det stora dramat med toner som gav rysningar av välbehag!
Musica Vitae med dess fantastiska solist Dorota Siuda och en dirigent som närmast dansade fram orkestern klarar sig självklart på egen hand. Hade de framfört konserten utan konstinslagen hade det varit lätt att ge starka fyra master i betyg! Att recensenten inspirerades av orkestern till att logga in på Spotify för att sedan ha ”Svansjön” i högtalarna hela lördagskvällen, säger allt om Tjajkovskijs dragningskraft!