â Vi skrek och dĂ„ sprang det in i skogen, berĂ€ttar vandraren
Eftersom naturreservatet ligger nÀra stan kontaktade de kommunen och informerade om vildsvinsmötet.
NÀr vi pratar med en av kommunjÀgarna kommer han med ett lugnande besked:
â Vildsvinen Ă€r ju ganska skygga av sig egentligen. Och det Ă€r vĂ€ldigt, vĂ€ldigt sĂ€llan som nĂ„gra vildsvin anfaller mĂ€nniskor. Jag har under mina 40 Ă„r som jĂ€gare aldrig upplevt det.
Han fortsÀtter:
â Det enda som kan pĂ„verka Ă€r om det Ă€r en sugga som har kultingar, det vet jag ju inte om det var i det hĂ€r fallet.
SÄ lÀnge det inte handlar om suggor med smÄkultingar sÄ Àr vildsvinen ganska fredliga av sig uppger han. Han fastslÄr vad gÀller vildsvinet i SjöboknÀppan:
â Folk behöver inte vara rĂ€dda för det vildsvinet. Det kommer att gĂ„ undan lĂ„ngt innan de mĂ€rker att det finns ett vildsvin dĂ€r, för de skyr mĂ€nniskor.
KommunjÀgaren berÀttar dock att vildsvin ibland kan göra sÄ kallade skenanfall, att de springer emot en mÀnniska. Han har lÀst i böcker att 999 gÄnger av 1 000 sÄ stannar vildsvinet efter ett tag. Att de gör skenanfallen och sedan bara stannar beror pÄ att de vill visa att "jag finns hÀr och jag vill inte att du kommer nÀrmare".
â Det Ă€r bara att gĂ„ dĂ€rifrĂ„n. Och man kan göra som om man möter björnar, man kan prata och vissla lite grand bara och sen gĂ„ dĂ€rifrĂ„n om grisen finns dĂ€r.
Sen, sÀger han, gÄr man ut pÄ en öppen yta.
â IstĂ€llet för att vara i tĂ€ta skogen dĂ€r man inte ser grisen.
Han anser inte behöver vidta nÄgra ÄtgÀrder med anledning av vildsvinet i SjöboknÀppan.
â Nej, inte Ă€n sĂ„ lĂ€nge utan grisen fĂ„r ju vara dĂ€r. Sen fĂ„r vi se om det blir fler grisar och dĂ„ kan det bli ett problem om de förökar sig.
Nu, menar kommunjÀgaren, kommer det finnas folk som inte törs gÄ dit eftersom de Àr rÀdda för vildsvin men Àven folk som gÄr dit för att se vildsvin.
â Och sĂ„ lĂ€nge man inte provocerar en gris sĂ„ gör de ingenting. De gĂ„r undan helt enkelt.
Har man vinden i ryggen kÀnner vildsvinet personerna pÄ nÄgon kilometers hÄll sÀger han.
Emil Jarkrans, vilthandlĂ€ggare pĂ„ LĂ€nsstyrelsen Ăstergötlands enhet för livsmedel, veterinĂ€r och vilt pĂ„ avdelningen för djur, landsbygd och livsmedel, skriver till oss att vilt som uppehĂ„ller sig nĂ€ra stadsbebyggelse inte behöver vara ett problem men kan orsaka skador. Han skriver ocksĂ„ att "ansvaret för förvaltningen av vildsvin ligger pĂ„ jaktrĂ€ttsinnehavaren/markĂ€garen".