Författaren och musikern Elsie Petrén besökte Skolgårda skola och berättade om sitt författarskap. Hon är musikern som tillfälligtvis lade undan sin saxofon och istället fattade deckarpennan.

Det var för ungefär 20 år sedan som Elsie Petrén började skriva. Hennes dotter uppskattade inte saxofonövningar utan gallskrek och för att få utlopp för kreativiteten började Elsie författa böcker istället. Hon berättar för eleverna i klass 4A hur hon såg på skrivandet när hon var i deras ålder:

– Jag var lite dålig på att stava när jag gick i skolan och trodde aldrig jag kunde bli författare.

Artikelbild

| "Jag kommer snart tillbaka till Motala igen, den 9 september spelar jag här med mitt band på Folkets hus" berättar Elsie Petrén.

Men Elsie la inte saxofonen på hyllan någon längre tid. Det blev en relativt kort paus och när det gäller musicerandet så berättar Elsie Petrén att hon återkommer till Motala den 9 september, då hon spelar med sitt band Violet Green and all between, på Folkets hus.

Klassen läser just nu en av hennes böcker, en i serien om Zäta. Det är läraren Håkan Leinar som varje morgon läser högt ur boken för eleverna.

– Eleverna tycker det är fantastiskt, säger Håkan om högläsandet.

– Konstigt nog har högläsandet minskat, kommenterar Elsie Petrén. Det finns inget bättre än att läsa högt för sina barn.

Artikelbild

| Många frågor om sitt författande fick Elsie Petrén av klass 4A.

Elsie går varvet runt i klassen och hon får åtskilligt med engagerade frågor från eleverna. Allt ifrån hur man hittar på själva historien, hur man samlar in fakta och hur gammal Elsie var när hon skrev sin första bok. Hon tar det grundläggandet i själva konstruerandet av en deckare och ritar därför upp på tavlan en så kallad tankekarta.

– För det första måste det finnas ett brott och en brottsplats, berättar Elsie Petrén.

Artikelbild

| David Ivarsson och Freja Zune fick författartips av Elsie Petrén.

Sedan beskriver hon vidare att man måste ha en huvudperson och vikten av att inte blanda in alltför många personer i handlingen. Sedan fylls kartan på med en brottsplats, ett brottsoffer och för att lösa brottet måste det finnas ledtrådar till läsaren. Det som Elsie fullbordar kartan med är själva brottslingen och motivet till varför brottet begåtts.

Ett exempel som Elsie berättar för eleverna om, är hur hon fick ett uppslag till en av hennes böcker om kommissarie Tax, när hon var hos sin tandläkare. Hon kom lite tidigt till mottagningen och hennes tandläkare satt då och pysslade med sin favorithobby: att bygga flaskskepp.

– Ni vet ju också hur tandläkare är, de tjatar ständigt om att man inte ska äta godis. Men min tandläkare berättade för mig att han var väldigt förtjust i godis och då använde jag det i min berättelse. Om en tandläkare som var godistjuv och som stal godis för att han skulle kunna ägna sig mer åt sin favorithobby.

Nu blev inte Elsies tandläkare sur för att hon använde honom i boken utan tvärtom blev han både glad och smickrad över det.

Hon får frågan från klass 4A om man måste kunna mycket för att bli författare.

– Det man inte kan det får man ta reda på, säger Elsie och frågar klassen vad det heter när man tar reda på saker.

– Att googla, svarar en elev blixtsnabbt. Men Elsie menar att det rätta ordet hon sökte var snarare research.

– Man tar reda på fakta men det måste vara rätt fakta.

Efter lektionen berättar Elsie Petrén att hon är mycket ute och föreläser i skolor. Hon får träffa sina läsare men vill också ge eleverna idéer och inspiration till att börja skriva själva. Några av klass 4A:s elever som samlas runt Elsie efter lektionen är Freja Zune och David Ivarsson som säger sig fått många bra idéer och att framför allt tankekartan var en bra grej att minnas för framtida författande.