31-åriga Lina Gillman, som nu är föräldrarledig, arbetar till vardags som personaladministratör i assistansbolaget Poppelstaden i Motala. Företaget är familjeägt och startades 1994 av hennes pappa Rainer och hans äldre bror, efter att Rainer själv jobbat som personlig assistent och genom eget bolag ville kunna göra mer för brukarna.

Lina tycker att hennes pappas engangemang för allas rätt att vara med speglade hela hans liv. Nu vill hon föra hans budskap vidare. Därför har hon skrivit en barnbok baserad på hans återkommande godnattsaga ”Hugo den blåa krokodilen”.

– När vi var små berättade pappa ofta en godnattsaga för oss barn. Den handlade om Hugo, en blå krokodil som inte riktigt passade in bland alla gröna krokodiler och därför gjorde allt för att själv bli grön. Men under sagans gång lärde han att uppskatta sig själv och förstå att olika är bra. Jag tyckte så mycket om budskapet i sagan och ville förmedla det vidare. Då föddes idén till en barnbok. 

Artikelbild

| Lina och sonen William.

Linas tanke var att skriva boken till sonen William och den närmaste familjen. Därför började hon i hemlighet att kolla upp hur hon skulle gå tillväga för att få boken i tryck.

– Jag ville ge familjen boken som ett minne av pappa. Min kompis Camilla Karlstedt är otroligt duktig på att teckna, så jag frågade henne om hon ville måla bilderna till boken.
Själva sagan gick bra att skriva, men det svåraste tyckte Lina var förordet, där hon med få ord skulle förmedla sina känslor.

– Det var nervöst att skriva boken, eftersom det är så mycket känslor kopplat till den. Vi syskon minns godnattsagan på olika sätt, men det här är min version. Förordet tog längre tid än själva sagan att skriva, det ville jag verkligen få bra.

Till slut var hela boken färdigställd och nästa moment blev att förbereda sig mentalt inför presentationen för familjen, inte minst för hennes mamma Anette. Det tyckte Lina var den tuffaste delen.

Artikelbild

| Närmsta familjen. Brodern Simon, mamma Anette, syster Isa och Lina.

– Mamma och pappa träffades i tonåren och höll ihop fram tills han gick bort. Mamma betyder väldigt mycket för mig och jag ville verkligen att hon skulle tycka om boken.

När familjen fick se den första gången blev det känslosamt.

– Jag gav dem boken på julafton och då hade de verkligen ingen aning om att jag hade skrivit den. Det blev mycket tårar, men de blev verkligen glada. Mamma gillade den verkligen. 

Lina tycker att det är extra kul att sonen William får läsa boken.

– Pappa gick bort för tre år sedan och hann aldrig träffa William och det är en stor sorg för mig. Men genom sagan får pappa leva vidare även hos William och kommande barnbarn.

Arbetet med boken blev även en form av terapi.

– Jag tänkte på pappa varje dag och det var skönt på något sätt. Han har betytt så mycket och fick lämna oss alldeles för tidigt. Genom boken får han leva vidare hos oss.

 Barnboken, som från en början var tänkt till familjen, fick snabbt spridning.

– Några jag inte kände som hörde av sig på Facebook och ville köpa den. Jag vet inte hur de hade fått höra talas om den, men det var verkligen kul.

Den positiva responsen födde en tanke om att även kunna sälja boken på sikt.

– Vi har ett vilande företag som jag funderar på att damma av. Det skulle vara kul om pappas godnattsaga kanske kan nå fler och få fler att våga vara sig själva. En eventuell vinst skulle i så fall gå till något pappa brann extra för. Vad eller vilka har vi inte bestämt ännu.