Med en mjuk inbromsning stannar det lilla tÄget i Wildfires faluröda stationshus. Staffan "Stalle" Sörensen kliver ur den sista vagnen i det i övrigt tomma tÄget. Han förefaller oberörd. Det Àr han ocksÄ. Trots att han just varit uppe i 115 km i timmen och störtat nedför det fruktade droppet med 83 graders lutning.
Som driftledare pÄ KolmÄrdens djurpark ingÄr det i jobbet att testÄka Wildfire varje morgon innan Äkattraktionen öppnar för allmÀnheten.
ââJag slutade att rĂ€kna vid 300 Ă„k, sĂ€ger Staffan Sörensen. Nu Ă€r jag nog upp i cirka 330. Nu Ă€r det inte lika hisnande som första gĂ„ngen. Lite mer vardag Ă€n spĂ€nning. Suget i maggropen har helt klart avtagit.
Wildfire rullar för fullt igen efter det vÀlkÀnda uppehÄllet. Varje morgon kollas anlÀggningen minutiöst innan djurparkens besökare slÀpps pÄ fÄr börja utmana G-krafterna och höjdskrÀcken. För Staffan Sörensen handlar det om att Äka ett eller ett par morgonvarv.
ââJag lyssnar efter missljud och tittar efter fel, sĂ€ger han.
ââMed tiden har jag fĂ„tt en bra uppfattning om hur allt ska kĂ€nnas eller lĂ„ta för att det ska vara i sin ordning. SĂ€kerhetskontrollen Ă€r ytterst noggrann. Hittar vi en bult pĂ„ marken en morgon startar vi inte förrĂ€n vi vet varifrĂ„n den kommer. Ăven om det gĂ„r undan hinner jag fĂ„ bra koll pĂ„ att allt fungerar. Bland annat rĂ€knar jag klickljuden som uppstĂ„r nĂ€r magneten, som drar upp tĂ„get till krönet, slĂ€pper. Det ska klicka sex gĂ„nger.
Efter krönet gör tÄget ett litet Àrevarv innan fÀrden fortsÀtter med det branta droppet. NÀstan rakt ned i avgrunden och fÀrdens mest hisnande ögonblick.
ââTĂ„gets egen tyngd drar upp farten, sĂ€ger Staffan Sörensen.
ââIngen motor som driver det. Men det fĂ„r inte gĂ„ för fort. Ett varv ska ta mellan 58 och 60 sekunder. Kommer vi nedĂ„t 55 sekunder per varv fĂ„r vi stĂ€nga en stund. Det kan vara vĂ€rme i kombination med regn som drar upp farten. DessbĂ€ttre hĂ€nder det vĂ€ldigt sĂ€llan. Det fĂ„r heller inte gĂ„ för lĂ„ngsamt. DĂ„ orkar inte tĂ„get nĂ€r det bĂ€r uppĂ„t.
Fredagsmorgonens provturer visar inte pĂ„ nĂ„gra konstigheter under den 1â265 meter lĂ„nga Ă„kturer pĂ„ hög höjd. Staffan Sörensen ger klartecken och de första köande besökarna kan kliva ombord. SkrĂ€ckblandad förtjusning ligger i luften. För Staffan Sörensen Ă€r det bara Ă€nnu en dag pĂ„ jobbet.