Radiostationen där tiden stått still

Videon är inte längre tillgänglig

Långt ute på åkern skymtar den enorma bunkerliknande radiostationen. En stor betongkloss omgärdad av högt gräs. Vi parkerar utanför och möts upp av Ragnar Gustafsson, ägare av stationen sedan början av 2000-talet. Han är den person som kan mest om stationens historia. Under de 28 år som sändaren nyttjades, var nämligen Ragnar en av fem som arbetade här.

Orlunda rundradiostation invigdes den 8 maj 1962 och ersatte sändaren på Bondebacka i Motala. Härifrån sände man program 1 med långvåg.

Men varför en radiostation mitt ute på vischan, långt från stan? Jo, det var just det. Man ville placera stationen på ett ostört område. Dessutom grävdes totalt 50 mil koppartråd ner i backen – vilket krävdes för att kunna sända. Dessa trådar, som fortfarande finns kvar, fick inte överbyggas, så att ha en station i stan var uteslutet, berättar Ragnar.

Atombombsäkrad

Stationen byggdes mitt under kalla kriget. Med 1,4 meter tjocka ytterväggar, 2 meter breda innerväggar och ett takvalv gjutet i 2,8 meter tjock betong med massiva armeringar, skulle byggnaden stå emot en eventuell atombomb. Ragnar visar oss även den enorma skyddsvägg som arbetarna skulle använda om kriget kom.

– Man stänger den med hjälp av en stor vev. Som tur var behövde vi aldrig använda den, berättar han.

Ragnar visar oss längre in i byggnaden. Vi möts en en kall och rå luft inne i den stora betongbunkern. Tolv grader visar en mätare. När stationen var aktiv var det tvärtom. Då låg temperaturen på 27 grader.

– Det var tvunget att vara så varmt för att sändarsystemet skulle fungera, säger Ragnar och leder oss in till den enorma sändarsalen.

Klockan som hänger högt upp på den terrakottafärgade väggen har stannat på 15.50. Rostiga detaljer skymtar lite här var, och det en gång mintgröna betonggolvet har flagnat sedan länge. Här har tiden stått still. Man får känslan av att sista personen som lämnade byggnaden, bara låste porten och gick härifrån.

– Jag tycker att det är viktigt att bevara det här. Det var därför jag köpte stationen, säger Ragnar.

Idag driver han det som ett museum, men han har bara öppet när någon ringer och ber om att få ta sig en titt.

– Det är mest radioamatörer som kommer hit lite då och då.

Blixten slog ner

Ragnar visar oss sändarna och kommer in på de tekniska detaljerna. Det märks att radion har varit en stor del av hans snart 80-åriga liv. Totalt arbetade han med radiosändning i 38 år, först i Motala och därefter i Orlunda. Här jobbade han och kollegorna tvåskift, tolv timmar per pass, en person åt gången.

En incident som Ragnar minns väl och som också gjort ärr på byggnaden, är år 1970. Ett åskoväder drar förbi och blixten slår ner i den  250 meter högacentralmasten.

– Den la sig dubbelt över taket, säger Ragnar och visar en bild från händelsen.

Men några andra missöden skedde aldrig, tack och lov.

Vi visas vidare och kommer fram till ett stort rum. Längst bort till vänster finns en scen med en gammal orgel. Nedanför står bord uppställda med stolar runt om. Borden pryds av mönstrade dukar, ljusstakar och plastblommor i vaser.

– Det här hade vi som förråd, men ibland även som festlokal. Vid ingivningen stod prins Bertil här på scenen och talade. Då var det massor av folk här, minns Ragnar.

Kvar på jobbet

I rummet intill ligger chefens gamla kontor. Här finns gamla telefonkataloger och pärmar kvar i bokhyllan. I ett pennskrin på skrivbordet finns kvarglömda pennor. På ena väggen hänger en inramad utmärkelse med texten "För nit och redlighet i rikets tjänst".

– Den fick jag när jag hade jobbat på Televerket i 30 år, säger Ragnar som fortfarande vägrar att släppa taget om sin gamla arbetsplats.

– Det är skönt att gå runt här, där allt är som förr.