Andreas Greén bor i Linköping, men arbetar i Stockholm som redovisningsekonom på KD:s riksdagskansli. Två gånger i veckan tar han tåget tur och retur till Stockholm, men som rullstolsanvändare stöter han ofta på problem.
– Någon gång i månaden händer något som gör att jag inte kan komma ombord på tåget. Eller så går det inte att komma av – det händer att jag hamnar i Mjölby eller Nässjö när jag ska hem till Linköping, berättar han.
Felen varierar. Ibland krånglar dörren till den vagn där rullstolsplatserna finns. Gående resenärer kan i det läget bara välja en annan dörr, men det fungerar inte för Andreas. Ibland glömmer ombordpersonalen att han ska av – någon larmknapp finns inte, mer än på toaletten. Ibland har andra resenärer tyckt att rullstolsplatsen är ett bra ställe att placera allt sitt bagage på.
Det vanligaste felet handlar om rullstolsliften som behövs för att komma på och av snabbtågen.
– Det är ofta något fel på liften, eller så vet inte tågvärdarna hur den ska hanteras. Ibland fungerar liften på ena sidan av tåget så att jag kommer ombord, men så kommer vi in på fel perrong i Stockholm och ska av på andra sidan – där liften är trasig, berättar Andreas.
En dag för två år sedan gick det riktigt illa.
Andreas skulle av på stationen i Linköping. På liften finns en skyddsplåt som ska förhindra att stolen rullar av innan den är nere på plattformen. Sedan fälls skyddsplåten ner och Andreas kan rulla av. Men den här gången åkte skyddsplåten upp igen, mellan framhjulen och bakhjulen. Det tog tvärstopp.
– Jag åkte framstupa och tog emot mig med händerna. Båda axlarna trasades sönder och det har inte gått att operera. Nu kan jag inte lyfta händerna över axelhöjd och kan inte ta på mig en tröja själv. Ibland domnar den ena armen.
Bristande information är en annan punkt på Andreas kritiklista – och det gäller inte bara SJ, utan alla tågbolag.
– Om en lift är trasig från Malmö så har de flera timmar på sig att informera mig, men jag får veta det först när jag ska på. Ibland byter de ut ett tåg till en annan tågtyp och meddelar att det bara är att gå på och välja plats fritt, men det fungerar ju knappast för mig.
Andreas har tågpendlat i över tio år. Under den tiden har han rapporterat in alla problem och han har sedan länge en pågående dialog med SJ. Han har suttit i flera möten med chefer på olika nivåer för att beskriva situationen.
– De säger att de är tacksamma över min kritik. De beklagar och utlovar förbättringar av olika slag. Men det har ändå inte blivit bättre på alla de här åren. Jag begriper inte att det ska vara så svårt att komma åt problemen. Man blir uppgiven och frustrerad.
– Det enda som hänt är väl att det är fler tågvärdar som erkänner att de inte kan hantera liften så bra och ber mig visa hur man gör. Den insikten är väl alltid en början, säger Andreas.
Tobbe Lundell, presschef på SJ, säger att de möten som hållits med Andreas varit konstruktiva och givande.
– Vi är medvetna om bristerna och vi jobbar hela tiden på att bli bättre. Mötena har haft direkt påverkan på vår utbildning för både nya och redan anställda medarbetare. Det pågår ett ständigt förbättringsarbete från SJ:s håll, både vad gäller kunskapshöjning för medarbetare och den fysiska utformningen Men det senare tar tyvärr lite längre tid än vad man skulle kunna önska.