Hon hör bra, men är nästan helt blind. Han ser bra, men hör väldigt dåligt.
Tillsammans fungerar de dock riktigt bra!
I takt med att vi blir allt äldre är det också fler som träffar en ny kärlek på ålderns höst.
Som Eva Borg och Hans Johansson.
De var över 80 år när de slog sina påsar ihop. Idag är de 94 och 95.
Deras äkta hälfter drabbades av demens och vårdades på samma boende. Det var så Hans Johansson och Eva Borg träffades. De tog lite promenader tillsammans utanför boendet och kunde trösta varandra i den sorg det innebär att se sin livspartner sakta försvinna bort.
– Man blir med ens så ensam och våra promenader betydde mycket, säger Hans.
Hans Stina gick bort en dag 2008 och bara ett dygn senare dog även Evas Åke.
– Det var så märkligt, nästan som ett tecken om att jag och Hans skulle fortsätta umgås och trösta varandra, säger Eva. Det blev några luncher och sedan upptäckte vi att båda tyckte om att dansa...
Hans bodde stort och föreslog efter några år att Eva skulle flytta in hos honom. Men det ville hon inte. Bättre då att börja om med något nytt för dem båda.
Så de slog till och köpte en villa i Hjulsbro, båda över 80 år gamla.
– Ja, på den tiden var vi unga och raska, skrattar de. Alla våra barn var dessutom entusiastiska över idén, vilket betydde mycket för oss.
Efter några år bytte de till en lägenhet, sedan till ytterligare en på Kanberget.
Gula fläcken har dock ställt till livet för Eva som nu klassas som blind, även om hon har viss ledsyn. När Hans dessutom blev allt mindre rörlig bestämde de sig i våras för att flytta till vårdboendet Ekbacken.
Hans far startade Linköpings Träförädling 1929 som senare köptes upp av Beijer Byggmaterial där Hans var VD.
Eva har ett långt yrkesliv som lärare bakom sig.
Ett gemensamt intresse, förutom musik, dans och resor, är litteratur. Och det är ju tur när det nu blir svårt med dans, musik och resor.
De har levt fysiskt aktiva liv, men tvingats inse att den tiden är förbi.
– Här får vi all mat serverad och kan gå lite långsamma promenader. Det är ett annat liv, men det är en bra liv och vi känner oss trygga, säger de.
Den största glädjen är när barn och barnbarn kommer och hälsar på.
Och att de har varandra förstås.
– Det är en rasande skillnad att vara två mot att leva ensam, säger Hans.
Eva tycker inte om att lyssna på "mekaniska" ljudböcker, men Hans högläser för henne.
– Just nu läser han Kerstins Ekmans "Händelser vid vatten". Innan dess läste vi Dag Hammarskjölds biografi, Jan Eliassons "Ord och handling" och allt av Stefan Andhé.
Däremellan tycker de om att diskutera.
– Hans är en mycket god lyssnare och lyhörd för mina tankar och behov.
Är det stor skillnad att bli förälskad som gammal mot när man var ung?
– Nej, egentligen inte, menar Eva. Det handlar ju om kärlek, att ta hänsyn till varandra och inte hetsa upp sig över småsaker. Det är viktigt att man är snäll mot varandra.
– Möjligen har man blivit lite förståndigare med åren och då blir det lättare att leva tillsammans, fyller Hans i. Mycket handlar om att hjälpas åt – och att acceptera tidens gång, även om det är ledsamt med kroppens förfall.
Det finns mycket forskning om hur mycket tvåsamhet betyder för välmåendet på ålderns höst och hur ensamhet kan förtära oss.
Eva och Hans behöver inga forskningsresultat.
De vet hur bra de mår av varandra – hur viktiga de är för varandra – och att man måste skynda att älska.
