Det Àr inte ofta som en reporter Àr uppe samtidigt som tidningsbudet. Men vill man följa med krÀftfiskarna Ola Lindroth och Caroline Nordell gÀller det att stÀlla klockan tidigt.
â Det Ă€r skönt att fĂ„ det avklarat. DĂ„ kan man Ă„ka hem och lĂ€gga sig en stund pĂ„ eftermiddagen, sĂ€ger Ola nĂ€r vi ses utanför parets hus i StrĂ„lsnĂ€s.
Betet för dagen Àr laxhuvuden och de ligger lastade i en tunna i bilen. Ola och Caroline arrenderar fiskevatten i SvartÄn och i VÀttern. Den hÀr dagen ska vi till smÄbÄtshamnen i Vadstena och se om det finns nÄgra krÀftor i burarna de har i vattnet utanför.
â Idag blir det nog rĂ€tt stökigt för det blĂ„ser en del, sĂ€ger Ola. Vi har tre platser dĂ€r vi har burar. Vi kommer Ă„ka till ett stĂ€lle dĂ€r det Ă€r hyfsat med lĂ€.
NÀr vi kommer fram till Vadstena visar det sig att han har rÀtt. Det gÄr stora vÄgor pÄ VÀttern. VÀdret hindrar oftast inte dem frÄn att ge sig ut. Men det finns en grÀns.
â Förra helgen stannade vi hemma, sĂ€ger Caroline. Det blir för svĂ„rt att hantera bĂ„ten om det blĂ„ser för mycket.
Innan vi ger oss ut pÄ VÀttern tar Ola och Caroline pÄ sig gummistövlar, rejÀla vadarbyxor och regnjackor.
â Det kan bli blött idag nĂ€r det blĂ„ser sĂ„ hĂ€r mycket, sĂ€ger Ola.
Varje dag, frÄn juli till mitten av september, tuffar Ola och Caroline ivÀg med sin bÄt för att fÄnga krÀftor. Det har de gjort i tre Är nu.
â FrĂ„n början fiskade vi nĂ€r det var fritt fiske i VĂ€ttern. DĂ„ kunde man fiska fem helger och fĂ„nga obegrĂ€nsat med krĂ€ftor. Men sedan Ă€ndrades reglerna och man fick inte fĂ„nga lika mycket, berĂ€ttar Ola. Vi hittade en annons i tidningen dĂ€r de sökte fiskare som ville arrendera fiskevatten. Vi nappade pĂ„ annonsen och nu har vi eget företag.
Vi tar bÄten ut frÄn smÄbÄtshamnen och efter tio minuter ser vi nÄgra smÄ runda gula bojar guppa i vattnet.
â HĂ€r har vi nĂ„gra av vĂ„ra linor med burar, sĂ€ger Ola nĂ€r han stannat till bĂ„ten. Vi har ett hundratal burar och vi försöker tömma dem varje dag.
Det mÀrks att Ola och Caroline har vana att dra upp krÀftburar. Det gÄr snabbt och mekaniskt nÀr burarna töms och krÀftorna hÀlls ned i en lÄda med ett galler i. NÀr alla burar Àr tomma agnar Caroline burarna med nytt bete och sedan Äker de i sjön igen.
â Vi skulle vilja fiska vĂ„rt eget bete men vi har inte tid, förklarar Ola. Det gĂ„r Ă„t runt 1,3 ton varje Ă„r.
Sedan Ă€r det dags att sortera krĂ€ftorna de fĂ„ngat. En del kastas tillbaka i sjön â 10 cm Ă€r grĂ€nsen för att bli godkĂ€nda. De krĂ€ftor som ska sĂ€ljas vidare hamnar i en plastback.
â Den största delen av vĂ„r tid gĂ„r Ă„t till att stĂ„ och rensa, sĂ€ger Caroline.
â Vi samarbetar med MarcuskrĂ€ftan i VĂ€derstad. De köper alla vĂ„ra krĂ€ftor, berĂ€ttar Ola. I snitt fĂ„r vi 40-45 kg krĂ€ftor om dagen, men en riktigt bra dag kan vi komma upp i 70 kg. Vid ett tillfĂ€lle förra Ă„ret lyckades vi fĂ„ 100 kg.
Ola berÀttar att alla krÀftor de fÄngar Àr signalkrÀftor. FlodkrÀftan finns knappt kvar lÀngre, pÄ grund av krÀftpest och signalkrÀftans utbredning. NÄgon risk för utfiskning av signalkrÀftor finns inte i VÀttern.
MÄsarna samlas runt bÄten och de vet att har de tur kan de fÄ sig ett skrovmÄl. Ola slÀnger ut ett laxhuvud i vattnet och genast kastar sig flocken över bytet.
â De Ă€r vĂ„ra jobbarkompisar, skojar han.
Ola och Caroline livnĂ€r sig inte pĂ„ krĂ€ftfisket. BĂ„da jobbar i Mantorp â Ola pĂ„ FĂ„ddman och Caroline pĂ„ LantmĂ€nnens bageri. Just nu har de semester, men nĂ„gon utlandsresa blir det inte.
â Det Ă€r skönt att komma ut pĂ„ sjön, sĂ€ger Caroline. Det Ă€r roligt, annars skulle vi inte hĂ„lla pĂ„. NĂ€r semestern Ă€r slut Ă„ker vi ut pĂ„ kvĂ€llarna och tömmer burarna.
â I Ă„r har det blivit plus minus noll ekonomiskt i och med att vi haft strul med vĂ„r bĂ„t. Vi fick motorhaveri pĂ„ den och fick snabbt köpa in den vi sitter i nu, sĂ€ger Ola.
Vinden tilltar och vi bestÀmmer oss för att Äka tillbaka till hamnen. PÄ vÀgen dit berÀttar de att de har fÄtt en flaska Calvados i en krÀftbur. PÄ sin bröllopsdag dessutom.
â Vi som fiskar krĂ€ftor hĂ€r i vattnet runt omkring brukar skoja med varandra och lĂ€gga olika saker i burarna, sĂ€ger Ola.
â En gĂ„ng la vi Olas gamla gympadojor som han hade haft hela fiskesĂ€songen, i en av vĂ„ra vĂ€nners bur, skrattar Caroline.
Ola berÀttar att de smÄ djuren förföljer dem Àven efter avslutad fisketur.
â HĂ€romdagen hittade jag en krĂ€fta i min stövel nĂ€r jag skulle ta pĂ„ mig den.