Mannen misstänktes till en början för grov kvinnofridskränkning. Parets förhållande har beskrivits som stormigt och kvinnan har uppgett att mannen haft en osund alkoholkonsumtion. Hon har också vidhållit att han slagit henne under flera år. Vid ett tillfälle ska mannen ha puttat in henne i ett staket och därefter kastat ner henne på marken och sparkat henne.
Hon har även berättat att hon blivit slagen med öppen hand i ansiktet vilket ledde till näsblod och en påtaglig blåtira. Enligt kvinnan har hon även blivit utsatt för struptag.
Mannens version överensstämmer inte med kvinnans. Han upplever att han inte dricker mer än genomsnittligt men medger att relationen var konfliktfylld. Mannens bild är att det är kvinnan som har tryckt ned honom och att hon var "patologiskt" svartsjuk". Vid uppstressade tillfällen fick han ta tag i henne eftersom han tyckte att hon var en fara för sig själv. Han förnekar såväl grov kvinnofridskränkning som misshandel. Mannen har även uppgett att kvinnan hotat honom när han ville göra slut.
Tingsrättens bedömning är att kvinnan gjort ett trovärdigt intryck när hon berättat sin version. Trovärdigheten är dock inte tillräcklig för en fällande dom. Samtidigt har flera vittnen uppgett att mannen erkänt för dem att han brukat våld mot henne. Tingsrättens bedömning är att han har gjort sig skyldig till misshandel. Däremot handlar det inte om grov kvinnofridskränkning. Bedömningen är också att gärningarna ligger längre tillbaka i tiden och att det saknas särskild anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.