I Ăstergötland har spannmĂ„lsskördarna varierat i olika geografiska omrĂ„den.
â Det finns tre omrĂ„den i Sverige som pekats ut som att de under omstĂ€ndigheterna har pĂ„verkats mindre Ă€n andra delar av Sverige. Det Ă€r faktiskt vĂ€stra Ăstergötland, delar av NĂ€rke och delar av VĂ€stergötland, sĂ€ger Peter Borring, regionordförande i LRF.
ĂstgötaslĂ€tten, frĂ„n VĂ€ttern till Linköping ungefĂ€r, Ă€r ett omrĂ„de som har klarat sig ganska bra under rĂ„dande omstĂ€ndigheter. HĂ€r Ă€r spannmĂ„lsskördarna fem till 30 procent mindre Ă€n en normalskörd.
â Pratar vi bönor och Ă€rtor Ă€r vi kanske i det hĂ€r omrĂ„det nere under 50 procent i skörd, sĂ€ger han.
I övriga Ăstergötland, norra och södra skogsbygden och hela östra Ăstergötland inklusive Vikbolandet, har extremtorkan slagit hĂ„rdare.
â DĂ„ pratar vi om att vi pĂ„ spannmĂ„let har skördar pĂ„ frĂ„n 60 procent ner till i princip tio procent av normal skörd.
En del lantbrukare har tvingats ensilera vÀxande sÀd medan den Ànnu var grön pÄ grund av att vallodlingen tog stryk av torkan. Detta har bidragit till att dra ner redan tidigare smÄ spannmÄlsskördar.
NÀr det gÀller grovfoder, det vill sÀga ensilage, Àr bedömningen att en förhÄllandevis varm höst med lagom mycket regn ska innebÀra att vallskörden kan rÀddas upp till viss del.
â En bedömning vi gör Ă€r att i den bĂ€sta av vĂ€rldar kommer 75 procent av de behov man har kunna bli tillgodosedda, sett över hela Ăstergötland, sĂ€ger han.
En bra höst gör att vallen vÀxer till lite och att betesmarker grönskar och vÀxer till.
â Det gör ju ocksĂ„ sitt till. Beroende pĂ„ hur mild oktober och november blir och hur lĂ€nge man kan nyttja betena sĂ„ kan det bidra till att de djur som kan vara pĂ„ bete kan vara ute nĂ„gra dagar till.
FörutsÀttningen för att höstvÀdret ska kunna rÀdda upp en del av vallskörden Àr att det inte blir för mycket regn, sÄ att det blir svÄrt att komma ut pÄ Äkrarna för att skörda.
â Vi kommer Ă€ndĂ„ inte upp i mer Ă€n 75 procent sĂ„ resten kommer vara en brist som man antingen mĂ„ste kompensera genom att minska djurantalet eller nĂ„gonstans hitta dyrt foder utifrĂ„n. Det Ă€r de tvĂ„ vĂ€garna man har att jobba med och kanske man mĂ„ste göra bĂ„da.
Just nu avvaktar lantbrukare för att se hur mycket vallen ska vÀxa till och hur lÀnge djur kan vara kvar pÄ bete.
â Sen kan man inte avvakta för lĂ€nge för vissa har bara foder till nyĂ„r ungefĂ€r, sĂ€ger Peter Borring.