Kommer ni ihåg simhallen på Verkstadsvägen?

Gösta Kenell, född 1942 har många minnen från simhallen vid Verkstadsvägen.

– Jag fick följa med pappa dit varje fredag. Vi bodde omodernt i Björkelund och hade bara kallvatten inne, så han gick dit för att tvätta av sig ordentligt.

Göstas pappa var långt ifrån den enda av jobbarna på Motala verkstad som kom dit för att tvätta sig. Få hade badmöjligheter hemma. Det var en stor anledning till att företaget Motala Verkstad lät bygga en simhall.

Tvagningen skedde i ett speciellt rum där man fick använda borstar som mjukats upp i en ånganordning. Här fanns också några duschar och en liten bastu.

– Efter tvätten lekte och simmade jag i bassängen. Inte pappa, han var rätt dålig på att simma.

Även Göstas mamma och syster besökte simhallen en gång i veckan. Men inte samtidigt som sin man och Gösta.

– Det var olika baddagar för män och kvinnor och man badade nakna, förklarar Gösta, som ofta badade ytterligare en dag i veckan.

– Om jag kunde få pengar av mamma, jag tror det kostade en krona i inträde.

För den summan fick man bada en timme.

– Badmästare Hjertman var stenhård med tiden. Han gick och öppnade klädskåpet för den det var dags att avsluta för. Jag fattar inte att han kunde ha sådan koll på vem som skulle upp.

Badmästaren hade många uppgifter. Han satt i biljettluckan, han såg till att tvagningen sköttes och mycket annat.

– Om det blev för stimmigt kom Hjertman ut och sa till, annars fanns ingen badvakt där, berättar Gösta.

En annan som ofta besökte Motala verkstads simhall var Sven-Arne Selling, även han född 1942. Som vuxen blev han framgångsrik simtränare, som ung var han duktig simmare i Motala simsällskap. Under de kallare årstiderna tränade man i simhallen.

– En gång i veckan, på fredagkvällarna. Det var enda gången man fick ha simkläder eftersom tjejer och killar simmade tillsammans. Vi använde skåpen vid bassängen och tjejerna fick byta om i båsen på övervåningen.

Det blev många vändningar eftersom bassängen endast var 16,67 meter lång.

– Tre längder blev 50 meter, sex blev 100 meter, säger Sven-Arne och ler åt minnet.

Ändå var Motalasimmarna lyckligt lottade. Motala verkstads simhall var vid den här tiden en av bara två simhallar i länet. Den andra fanns i Norrköping.

När Sven-Arne och simmarkompisen Göran Brask var i de sena tonåren krävdes mer träning.

– Vi fick en egen nyckel av Hjertman så att vi kunde gå dit på morgnarna. Han var rätt barsk annars, men vi låg bra till hos honom eftersom vi var ganska duktiga simmare.

När den nuvarande simhallen invigdes 1970 blev den ett lyft för den lokala simsporten. Den börjar dock bli gammal och sliten och röster höjs för att en ny ska byggas.

– Utan att vara så insatt så hoppas jag att man kan få till en 50-metersbassäng i anslutning till Lalandia. Det vore perfekt, säger Sven-Arne.