Margaretha Wilhelmsson förvaltar en nostalgisk skatt hemma i bostaden. Den innehÄller mÀngder av kvarlÀmnat material efter hennes pappa, Sven A Samuelsson (1913-1980). "Sama", som han kallades, hade i mÄnga Är Motala Tidning som sin arbetsplats som redaktör, chefredaktör och ansvarig utgivare. Sama trÀffade mÄnga Motalaprofiler under sin tidningsmannabana och det Àr bland andra dessa hans tvÄ böcker "Parad i Poppelstad" och "Profiler i Poppelstad" handlar om.
Framför allt i den senare fÄr lÀsaren möta profiler som exempelvis Offerbypoeten Zakris, "Skytten" Rosén och Enslingen pÄ Fjuk. Texterna ackompanjeras av i flera fall unika bilder. Bland andra sÄdana som Sama fÄtt av Gunnar Hoflund, fotograf verksam i Motala under 30- och 40-talen.
Den digra samlingen rymmer bÄde sÄdant han sjÀlv skrivit och sÄdant som andra författat.
â âSaxen Ă€r en reporters bĂ€sta vĂ€nâ, brukade pappa sĂ€ga. Han hade sparat material som sĂ€kert skulle rĂ€cka till tre, fyra böcker till, sĂ€ger Margaretha.
Nu blev det tyvÀrr inte sÄ eftersom Sven A. Samuelsson dog i en hjÀrtinfarkt 1980, bara 66 Är gammal.
NÀr hans fru Margot avled funderade Margaretha och hennes bröder Thomas och HÄkan Samuelsson vad de skulle göra av allt som deras pappa samlat pÄ sig.
â Det Ă€r vĂ„rt tillsammans, men jag har hand om det. Materialet lĂ„g i kuvert i fyra lĂ„dor, berĂ€ttar Margaretha som sorterat in alla texter, tidningsklipp och bilder i pĂ€rmar och registerlĂ„dor och dessutom börjat digitalisera valda delar.
"Titta hÀr" sÀger hon och visar lÄdorna som Àr fulla med mappar. KÀnda Motalaprofiler som "Rör-Lasse", och "Rödspotta" finns pÄ etiketterna.
â SĂ„ synd att han inte hann skriva om dem, sĂ€ger Margaretha och menar att hennes pappa ville skriva underhĂ„llande om "vanligt folk", inte bara om potentater som i tidigare böcker om Motalaprofiler.
Sven A. Samuelsson arbetade alltsÄ pÄ Motala tidning i nÀstan hela sitt yrkesliv.
â Han var pĂ„ jobbet vid halv sex pĂ„ morgonen och kom hem klockan ett, sĂ„ han var alltid hemma nĂ€r vi kom frĂ„n skolan. Sedan gick han tillbaka till tidningen vid 18 och jobbade till 22-tiden.
â Pappa Ă€lskade sitt jobb och han Ă€lskade ord, De var hans vĂ€rld och han var fenomenal pĂ„ att formulera sig.
Som reporter tog sig Sama fram cyklande. Han hade körkort, men ingen bil och var enligt Margaretha inte heller nÄgon förare av rang.
â Jag Ă„kte med honom en gĂ„ng, och det var med livet som insats.
Redaktör Samuelsson hade lÀtt för att fÄ kontakt och prata med folk.
â Han var vĂ€ldigt intresserad av mĂ€nniskor, social och bra pĂ„ att lyssna. Och sĂ„ kunde han se nĂ„got gott i alla mĂ€nniskor.
Ăven utanför jobbet var orden det stora intresset. Tillsammans med nĂ„gra andra drog Sama pĂ„ 40-talet igĂ„ng Poppelparaden, en revy dĂ€r han fungerade som textförfattare.
â Den spelades i lĂ€roverkets aula och var vĂ€ldigt vĂ€lbesökt. Men pappa stod inte pĂ„ scenen, han ville inte vara i rampljuset.
Margaretha har anvÀnt delar av materialet till nÄgra förelÀsningar pÄ Senioruniversitetet dÀr hon under namnet "I min pappas arkiv" förelÀst om Motalaprofiler.
Har du inte funderat pĂ„ att anvĂ€nda din pappas arkiv till att skriva en bok?â Jo, men jag har inte kĂ€nt mig mogen för det Ă€n. Kanske kan de som uppmuntrat fĂ„ mig att ta tag saken. Jag sitter ju pĂ„ en guldgruva, sĂ€ger Margaretha.