Mannen som älskade ord och original

Margaretha Wilhelmsson förvaltar en nostalgisk skatt hemma i bostaden. Den innehåller mängder av kvarlämnat material efter hennes pappa, Sven A Samuelsson (1913-1980). "Sama", som han kallades, hade i många år Motala Tidning som sin arbetsplats som redaktör, chefredaktör och ansvarig utgivare. Sama träffade många Motalaprofiler under sin tidningsmannabana och det är bland andra dessa hans två böcker "Parad i Poppelstad" och "Profiler i Poppelstad" handlar om.

Framför allt i den senare får läsaren möta profiler som exempelvis Offerbypoeten Zakris, "Skytten" Rosén och Enslingen på Fjuk. Texterna ackompanjeras av i flera fall unika bilder. Bland andra sådana som Sama fått av Gunnar Hoflund, fotograf verksam i Motala under 30- och 40-talen.

Den digra samlingen rymmer både sådant han själv skrivit och sådant som andra författat.

– ”Saxen är en reporters bästa vän”, brukade pappa säga. Han hade sparat material som säkert skulle räcka till tre, fyra böcker till, säger Margaretha.

Nu blev det tyvärr inte så eftersom Sven A. Samuelsson dog i en hjärtinfarkt 1980, bara 66 år gammal.

När hans fru Margot avled funderade Margaretha och hennes bröder Thomas och Håkan Samuelsson vad de skulle göra av allt som deras pappa samlat på sig.

– Det är vårt tillsammans, men jag har hand om det. Materialet låg i kuvert i fyra lådor, berättar Margaretha som sorterat in alla texter, tidningsklipp och bilder i pärmar och registerlådor och dessutom börjat digitalisera valda delar.

"Titta här" säger hon och visar lådorna som är fulla med mappar. Kända Motalaprofiler som "Rör-Lasse", och "Rödspotta" finns på etiketterna.

– Så synd att han inte hann skriva om dem, säger Margaretha och menar att hennes pappa ville skriva underhållande om "vanligt folk", inte bara om potentater som i tidigare böcker om Motalaprofiler.

Sven A. Samuelsson arbetade alltså på Motala tidning i nästan hela sitt yrkesliv.

– Han var på jobbet vid halv sex på morgonen och kom hem klockan ett, så han var alltid hemma när vi kom från skolan. Sedan gick han tillbaka till tidningen vid 18 och jobbade till 22-tiden.

– Pappa älskade sitt jobb och han älskade ord, De var hans värld och han var fenomenal på att formulera sig.

Som reporter tog sig Sama fram cyklande. Han hade körkort, men ingen bil och var enligt Margaretha inte heller någon förare av rang.

– Jag åkte med honom en gång, och det var med livet som insats.

Redaktör Samuelsson hade lätt för att få kontakt och prata med folk.

– Han var väldigt intresserad av människor, social och bra på att lyssna. Och så kunde han se något gott i alla människor.

Även utanför jobbet var orden det stora intresset. Tillsammans med några andra drog Sama på 40-talet igång Poppelparaden, en revy där han fungerade som textförfattare.

– Den spelades i läroverkets aula och var väldigt välbesökt. Men pappa stod inte på scenen, han ville inte vara i rampljuset.

Margaretha har använt delar av materialet till några föreläsningar på Senioruniversitetet där hon under namnet "I min pappas arkiv" föreläst om Motalaprofiler.

– Jo, men jag har inte känt mig mogen för det än. Kanske kan de som uppmuntrat få mig att ta tag saken. Jag sitter ju på en guldgruva, säger Margaretha.