â Att arbeta med det man en gĂ„ng i tiden bara hade som hobby Ă€r nog mĂ„ngas dröm egentligen, sĂ€ger Malin Petersson som driver företaget PonnyverkstaÂŽn.
Vi möts i det rymliga stallet nÄgra mil utanför TjÀllmo. Malin kommer Äkandes i hÀstlastbilen och parkerar vant utanför stalldörren.
â Lite tidsoptimist som vanligt, men nĂ€r man mĂ„ste skynda sig pĂ„ hinner man extra mycket pĂ„ en arbetsdag, sĂ€ger Malin och skrattar.
Innanför dörren till personalrummet hörs ett skall och ut kommer Malins sex whippet-hundar i en rasande fart och berÀttar att det finns en inkrÀktare i stallet innan de gÄr och lÀgger sig i vÀrmen igen.
â Det hĂ€r Ă€r mina pĂ€lsiga bebisar och de Ă€r med mig precis överallt.
I stallet stÄr nu 14 hÀstar inackorderade och titt som tÀtt hörs gnÀgg frÄn en av boxarna.
â Det Ă€r full fart hĂ€r nu, stallet Ă€r fullt med försĂ€ljnings- och inridningshĂ€star sĂ„ jag har att göra om dagarna.
Det Àr lÀtt att tro att Malin ridit sen hon började gÄ, men ryttaren berÀttar att hon lÀnge kÀnde en skrÀckblandad förtjusning att rida.
â Som femĂ„ring ville jag börja pĂ„ ridskola, men hade lĂ€nge Ă„ngest över att Ă„ka dit och jag var rĂ€dd för att galoppera. Det berodde pĂ„ att jag en gĂ„ng fastnat med foten i stigbygeln och blivit slĂ€pad efter en ponny. Jag tror inte mina förĂ€ldrar förstod varför jag prompt skulle tillbaka nĂ€r jag var sĂ„ rĂ€dd, men efter varje lektion sĂ„ var jag överlycklig och pĂ„ den vĂ€gen Ă€r det.
Sen dess har det kommit och gÄtt mÄnga hÀstar i Malins liv.
â Vissa fastnar man för och de blir extra speciella.
Har du nÄgon sÄn hÀst nu?
â Ja, alltsĂ„ min Pysan Ă€r mig otroligt kĂ€r. Henne fick jag köpa av min kompis Linn dĂ„ hon inte trivdes att stĂ„ pĂ„ box. Pysan vill stĂ„ pĂ„ lösdrift dĂ€r hon kan vara utomhus sĂ„ mycket hon vill. HĂ€r finns den möjligheten.
Malin förklarar att hon inte vill se sig som en tÀvlingsryttare utan fokuserar mer pÄ utbildning och uppfödning.
â Jag Ă€r nog en solskensryttare, lite för bekvĂ€m för att Ă„ka ut pĂ„ tĂ€vlingar varje helg i ur och skur. Det ska vara roligt och fint vĂ€der för att Ă„ka och tĂ€vla, sĂ€ger hon och skrattar högt.
â Att föda upp hĂ€star Ă€r en stor del i företaget och jag har nog cirka Ă„tta egna hĂ€star nu dĂ€r mĂ„nga Ă€r föl/unghĂ€star. DessvĂ€rre Ă€r jag urusel pĂ„ att sĂ€lja mina egna hĂ€star, jag har för mycket kĂ€nslor för dem. Men man kan inte behĂ„lla alla och jag har fĂ„tt börja trĂ€na pĂ„ att sĂ€lja hĂ€star jag verkligen gillar.
Trodde du att det gick att leva pÄ det hÀr yrket?
â Nej, men efter att ha blivit permitterad frĂ„n mitt jobb som inköpare av flygplansdelar under pandemin tog företaget fart pĂ„ riktigt. Jag har nog alltid tĂ€nkt att man kan leva pĂ„ det hĂ€r yrket, men jag tĂ€nkte aldrig att jag kunde leva pĂ„ det, sĂ€ger Malin Petersson.
Hur menar du dÄ?
â Jag har ingen utbildning pĂ„ papper utan har gĂ„tt livets hĂ„rda skola och sugit Ă„t mig all kunskap genom erfarenhet. Jag upplever att jag har bra hand med hĂ€star som kan upplevas som svĂ„rhanterade. Och jag har stor förstĂ„else för att det inte gĂ„r att arbeta enligt samma mall med alla hĂ€star. TĂ€nka lite utanför boxen för att prata i hĂ€sttermer.
Vad hÀnder pÄ arbetet idag?
â Jag har varit i stallet sen klockan sju och brukar hinna mellan 8 och 13 hĂ€star pĂ„ en arbetsdag. MĂ„let Ă€r att vara klar till klockan fem, vilket inte alltid lyckas. Det hĂ€r Ă€r ju mer en livsstil Ă€n bara ett yrke och jag har sen lĂ€nge slutat rĂ€kna lön efter tidsĂ„tgĂ„ng, alla ryttare vet att timmarna gĂ„r extra snabbt i stallet, sĂ€ger Malin och skrattar.