När första larmet kom hade Petter Malmberg precis gått på sitt pass som yttre befäl.
– Jag hade precis kommit innanför dörrarna. Då fick vi veta att det var en mindre skogsbrand på ungefär 20 gånger 20 meter. På vägen ut blev det bara mer och mer rapporter om att den växte.
Vad tänkte du?
– Det här kan bli stort och långvarigt. Det var fruktansvärt torrt ute, säger Petter.
När räddningstjänsten kom på plats började Petter försöka få en bild av hur stor branden var, vilket han beskriver som svårt på grund av terrängen. Efter en promenad på nästan femhundra meter fick han vända om för att börja få ut folk.
– Vi beslutade oss för att göra ett angrepp där branden började. Sedan var det bara att jobba på. Målet är att få ut slang runt hela området som brinner för att omringa det som brinner.
Arbetet som pågick under kvällen var tufft men klockan tre på natten noterade man att det var lugnt i det omringade brandområdet. Under förmiddagen lämnade Petter över till nästa befäl.
– Helikoptrarna som kom meddelade att man inte kunde se någon låga. Det kändes jättebra då när jag åkte hem, säger han.
Under onsdagen tilltog vinden och branden tog fart igen. En av brandmännen som var på plats då var Stefan Samuelsson som har ett speciellt minne som han inte glömmer.
– Jag stod nere vid vattnet med tankbilen och fyllde upp den. Det tar ungefär en kvart och när jag kom ned var vattnet helt blankt. När jag började bli klar så började det att blåsa upp emot 15 sekundmeter, säger Stefan och fortsätter:
– Då började de skrika i radion att de behöver vatten. Så det gick snabbt från att vi hade läget under kontroll till att det brann för fullt igen.
Hur var det att vara där och arbeta?
– Vi har inget att sätta emot naturens krafter. Det är behövs oerhörda resurser för att få stopp på någonting som är så stort. Oftast så är det naturliga begränsningar som sjöar, vattendrag och vägar som sätter stopp. Det var väldigt olika från timme till timme. Ibland var det oerhört hektiskt när man verkligen försöker få stopp på det i fronten, och sedan var det lugna stunder.
Henrik Josefsson, räddningschef, berättar att man är oerhört tacksam för alla som deltog i arbetet. Allt ifrån andra räddningstjänster till privatpersoner.
– Engagemanget fanns där när det var tufft och krisade. Alla hjälpte till och det kändes väldigt bra, säger han.