Leif Samuelsson, fastighetsförvaltare pÄ Vadstena kommun, utanför silon.
Vi fÄr följa med Leif Samuelsson, fastighetsförvaltare pÄ Vadstena kommun, in i silon. Inne i den Àr det halvdunkelt. Mycket Àr i dÄligt skick idag. Maskiner och anordningar frÄn silons storhetstid finns kvar och Àven kvarlÀmnade saker som dunkar och papperskorgar. PÄ översta vÄningen brukar det enligt honom vara fullt med duvor. Det Àr tomt nÀr vi Àr dÀr men den rikliga spillningen pÄ golvet visar att det mycket riktigt brukar finnas mycket fÄglar dÀr.
Leif Samuelsson uppger att en inventering har gjorts av vilka Àmnen som finns i byggnaden. Vad man hittade och i vilka mÀngder finns registrerat. Det handlar om miljöfarliga Àmnen och gifter.
â Det finns lite asbest och det finns lite PCB.
Om silon nu Àr i dÄligt skick sÄ var det annat 1951 nÀr den nuvarande silon byggdes. Den ritades av Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee och var unik som landets första glidformsgjutna betongsilo. DÄ var spannmÄlsförvaringen en central del i Vadstenas nÀringsliv och silon var sÄ viktig att den skapade debatt om utseendet pÄ Vadstenas stadsvy. Till slut vann dock sidan som ville begrÀnsa dess höjd för att inte helt konkurrera ut slottet i stadssiluetten.
Inne i silon finns kvarlÀmnade saker som exempelvis papperskorgar.
SpannmĂ„lsförvaringens historik Ă€r dock Ă€ldre Ă€n sĂ„ i Vadstena. Redan runt Ă„r 1680 började man anvĂ€nda slottet för det syftet och under 1700-talet anvĂ€ndes större delen av byggnaden till det, enligt en rapport frĂ„n Ăstergötlands museum. Under 1800-talet var Vadstena i en "betydande utvecklingsfas". Goda möjligheter till att exportera jordbruksprodukter var en av de saker som gynnade en ökad handel.
NÀr Göta Kanal anlades kom frÄgan om en bÀttre hamn i Vadstena i fokus. Vadstena fick dÄ nÀmligen snabbt konkurrens frÄn Motala. 1850 började man bygga hamnen vid slottet i Vadstena. Att ha spannmÄlet i slottet blev svÄrarbetat, dÀrför byggdes under samma Ärtionde Àven de tvÄ hamnmagasinen vid slottet.
I dessa trappor har mÄnga gÄtt genom Ären.
1906 grundades Ăstgöta LantmĂ€nnens centralförening och pĂ„ 30-talet anpassades föreningen för att bland annat bygga tidsenliga silos. En plan för att bygga ut bland annat uppsamlingsmagasin, vilka skulle finnas i viktiga handelscentra dĂ€r bland annat VĂ€tterhamnarna kom att spela en betydande roll, pĂ„börjades 1932.
KronoÀngsomrÄdet i Vadstena passade med sin nÀrhet till hamnen och jÀrnvÀgen bra för att uppföra exempelvis magasin för spannmÄl. 1934 uppfördes ett första spannmÄlstorn men revs efter ganska kort tid och gav plats till en ny och högre siloanlÀggning som byggdes 1940. Redan nÀr det gÀllde denna silo kom synpunkter pÄ att silons höjd skulle kunna konkurrera med slottets siluett i stads- och landsskapsbilden.
Inuti silon Àr det halvdunkelt.
Stadsplanen Àndrades för att silon skulle kunna omges av lÀgre byggnader som kunde mildra det intryck som silons höjd gjorde i förhÄllande till omgivningen. NÄgot som RiksantikvarieÀmbetet ansÄg skulle kunna mildra effekterna var en trÀdplantering vid sidan av silon. Silon i Vadstena var pÄ 1950-talet en av lÀnets största, bara Linköpings och Norrköpings var större.
Ăversta vĂ„ningen pĂ„ silon i Vadstena
MÄnga duvor brukar hÄlla till pÄ den översta vÄningen pÄ silon, vilket mÀrks pÄ all spillning.
Rapporten frÄn museet skrevs av Anna Lindqvist 2010. Hon menar i den att silobyggnaderna kommer att bli mer och mer intressanta för framtiden eftersom allt fÀrre finns kvar.
â Egentligen borde man ha en överblick, att inte varje kommun agerar pĂ„ samma sĂ€tt för dĂ„ finns ju ingenting kvar, sĂ€ger hon.
Anna Lindqvist menar att silon har kulturhistoriska vÀrden och har varit ett betydelsefullt landmÀrke. Den har enligt hennes rapport Àven stora konstruktionshistoriska vÀrden och ett symbolvÀrde.
â Och sen att det Ă€r arkitektritat. Det Ă€r inte bara en silo utan den Ă€r ju verkligen genomtĂ€nkt.
I rapporten framhÄller hon att silon bland annat symboliserar "1900-talets effektivisering inom det svenska jordbruket" och att den tillsammans med övriga byggnader för spannmÄlslagring utgör "ett minnesmÀrke frÄn perioden nÀr Vadstena var en viktig uppsamlingsplats för den omgivande agrara nÀringen".
Hon berÀttar om sina tankar kring rivningen.
â Det hĂ€r pĂ„talades ju 2010. Det har gĂ„tt 14 Ă„r och pĂ„ den tiden borde man ha kunnat hitta bĂ€ttre lösningar tycker jag.
Silon Àr som sagt sliten. Det vÀrsta för byggnader Àr om de inte anvÀnds sÀger hon.
â Och eftersatt underhĂ„ll, dĂ„ gĂ„r det vĂ€ldigt, vĂ€ldigt snabbt. Till slut kommer man till ett stadium dĂ€r det Ă€r svĂ„rt att bevara.
En sliten dörr pÄ silon.
Anna Lindqvist beklagar att det har gÄtt sÄ lÄngt att det Àr nödvÀndigt med en rivning.
Hon pÄpekar att man pÄ nÄgra hÄll har försökt göra om silos till bostÀder. Det Àr svÄra byggnader att ÄteranvÀnda menar hon.
â I en stad som Vadstena med den dragningskraften som den har bĂ„de med sin historia och Ă€ven den senare historien sĂ„ borde man kunna hitta nĂ„got anvĂ€ndningsomrĂ„de kan man tycka, anser hon dock.
â Men ibland Ă€r det lite med de hĂ€r sjĂ€lvklara turistmĂ„len eller historiska magneterna att politikerna tar det bara för givet. Folk har alltid kommit och vi behöver inte anstrĂ€nga oss för att de ska fortsĂ€tta komma. Men ibland sĂ„ tror jag att man mĂ„ste göra det.
Förutom bostÀder nÀmner hon ocksÄ möjligheter som utstÀllningslokaler eller eventlokaler.
â Men jag har inte varit inne i byggnaden utan bara sett den utifrĂ„n.
Hon anser att det minsta man kan begÀra Àr att kommunen kostar pÄ en professionell dokumentation av byggnaden.
Silon ligger nÀra Vadstena slott som för övrigt ocksÄ en gÄng i tiden har anvÀnts för spannmÄlsförvaring.