Högsta cheferna i Vadstena bor inte i Vadstena

Som det ser ut i dagsläget är det en av sju i kommunledningen, det vill säga kommunchef, biträdande kommunchef och förvaltningschefer, som bor i Vadstena. Övriga har annan bostadsort. Och kommundirektören Madeleine Andersson bor själv i Örebro.

Hon ser inte bostadsort som viktigt vid rekrytering av chefer.

– När jag rekryterar gör jag det på kompetens, erfarenhet, bra referenser och att man är lämplig för sitt uppdrag, säger hon.

Hon menar att arbetsuppgifterna styrs utifrån ett regelverk.

– Vårt uppdrag som förvaltningschef och kommundirektör är format av kommunlagen. Det handlar om objektivitet, likabehandling och så vidare. Man ska klara sitt uppdrag inom givna ramar.

Arbetet i kommunledande funktion kräver ett professionellt förhållande till lagar, regler och förordningar.

– Sedan kommer den politiska dimensionen in. Där kommer den lokala kopplingen, säger hon.

De politiskt förtroendevalda måste vara skrivna i kommunen, men kommundirektören ser en fördel med att man som chef inte är bosatt i den kommun man jobbar i. På så sätt är det lättare att vara objektiv menar hon.

Hon förklarar att det skulle vara svårare att fatta objektiva beslut om de skulle röra en själv, närstående, vänner eller grannar.

– Det är ju mycket lättare att förhålla sig neutral och objektiv och behandla alla lika om man inte har de här kopplingarna. Så det är ett starkt vägledande skäl för mig. Speciellt viktigt tycker jag att det är i den lilla kommunen.

I en liten kommun blir man involverad i så mycket. Allt i från val av butik till engagemang i föreningsliv blir synligt på en mindre ort. 

– Då smetas gränsen mellan det professionella yrket och privatpersonen ut, menar Madeleine Andersson.

Hon påpekar att många chefer har en ganska utsatt position och att det då kan vara bra att bo på en annan ort och kunna skilja på jobb och privatliv.

Hon hänvisar till att det för 10-15 år sedan och ytterligare längre tillbaka var vanligare att kommunchefer bodde i den kommun de arbetade i. Det fanns nästan bara manliga kommunchefer och den dåvarande samhällsnormen innebar att kommunchefen tog familjen med sig när han fick jobb i en ny kommun. 

– I dagens samhälle flyttar man inte på samma sätt för att man byter jobb. Idag pendlar man i mycket högre utsträckning.