I Birgittasystrarnas gästhem i Vadstena, inne i Birgittasalen, växer bilderna fram.
Det pågår kurs i ikonmålning, där deltagarna går in helhjärtat i uppgiften.
Under nästan en vecka bor de hos nunnorna, lever i gemenskap och samlas till regelbunden bön i Klosterkyrkan och S:ta Birgittas kyrka.
– Dagsrytmen präglas av bön och arbete, säger pilgrimspräst Tomas Wettermark.
Kursen anordnas av Pilgrimscentrum och vänder sig till både nybörjare och personer med tidigare erfarenhet. Alla kan måla ikoner men det krävs en stor portion tålamod, enligt läraren Lisa Chemnitz.
– Man får vara beredd på att det tar tid, säger hon.
Alla nybörjare börjar med ett Mariaansikte, för att längre fram kunna välja bland de uppåt 12 000 motiv som finns. Dessa reproduceras hela tiden, med mindre variationer.
Deltagarna målar med äggtempera på särskilda träplattor som tillverkats i ett kloster utanför Moskva i Ryssland.
– När ikonen är målad är torktiden sex veckor. Därefter vaxas den. Det är en 2000-årig tradition som vi för vidare, säger Lisa Chemnitz.
Vid ett av borden sitter Eva Elg från Trollhättan. Framför sig har hon penslar, färg och en Kristusikon som precis har fått beröm av kursledaren.
– Jag har gått en kurs hemma i kyrkan, tre helger, men det är en helt annan känsla att vara i Vadstena. Det är rätt ställe att måla ikoner på, säger hon.
För att kunna gå kursen har hon tagit semester från jobbet.
– Det är vilodagar fast vi har målat så mycket.
En annan deltagare är Gunnel Hillås, som bor och läser teologi i Stockholm. Hon har jobbat som konstnär tidigare och beskriver ikonmålning som en bönehandling. Att göra det tillsammans med andra förstärker upplevelsen, menar hon.
– Ikonen brukar kallas för fönstret mot himlen. Jag kan få känslan av att man är sedd.
Konstnärligt och andligt. Att arbeta fram en ikon är en kontemplativ övning utan ord. En typ av pilgrimsvandring, menar Tomas Wettermark. Han beskriver ikonmålaren som en förkunnare.
– Ikonen påminner om Guds konkreta närvaro i Kristus och det mänskliga livet, säger han.